2018 – en resa i själens tecken

En resa i själens tecken? 2018 var verkligen en resa i själens tecken? Alltså… kunde jag ha valt en luddigare rubrik? Jag kanske är bohem som min lillebror säger… 😛 För att vara lite kortfattad (nej, jag vet, inte min grej…) så hade jag väl egentligen inte tänkt skriva något inlägg om allt fantastiskt (?) som hänt mig under året.

Ni vet det där obligatoriska nyårsinlägget…

Så insåg jag att jag nog ändå vill uppmärksamma 2018.

För trots att det ur en del synvinklar faktiskt varit ett jobbigt år – mentalt sett – så har jag fysiskt sett gjort fler resor till ännu fler platser jag aldrig besökt tidigare. Resa är ju det jag lever för, så i det avseendet var ju 2018 verkligen kanon!

Detta fantastiska dåd måste väl ändå uppmärksammas! 🙂

Jag tycker också att jag mentalt kommit en bit på vägen med att lära känna mig själv bättre och veta vart jag är på väg, så det är också positivt, även om jag har en lång bit kvar…

Blir man någonsin ”färdig” när man ger sig ut på en resa i själens tecken?

kalender gör det som får din själ att skina
Jag älskar kalendrar och organisation och den här talade ju till MIG! Det var ju uppenbart!

Dagarna före och precis efter nyårsafton 2018/2019 hängde jag så klart på social media, och det verkar som om de flesta av mina vänner och de jag följer tycker att året varit ren skit! Det är väl spännande!

Så här gick jag omkring, grubblade och trodde jag på något sätt var speciell…

Vad hände mig detta fasansfulla år då? Vad var det som var så jobbigt och så hemskt? Hm, lika bra att börja från början, då, och jag ska för allt i världen inte bli långrandig… Eller hur!? Igen? Den går ni väl ändå inte på??

 

2018 – en resa i själens tecken

florida miami träsk usa natur stillhet
Florida, 2018.

Året inleddes lite halvlamt med att jag råkade slå sönder min iPhone 6, vilket är något som är tämligen ovanligt. Jag har aldrig någonsin tidigare slagit sönder en telefon, eller något annat för den delen heller. Nyårsafton 2017 – 15 minuter innan 12-slaget – lyckades jag dock med detta påfund.

Det borde ju ha gett mig en hint om hur 2018 skulle fortsätta…

September-december 2017 var jag iväg på  en 3 månaders vistelse i Kina där jag tränat Tai Chi, samt fått regelbunden akupunktur. Kombinationen hade gjort susen för mitt blodtryck, men så började jag ju dock jobba igen då och vips var det diastoliska blodtrycket uppe igen. Det var som om kroppen slog bakut så fort jag klev ombord på arbetsplatsen där jag vantrivdes så fruktansvärt, och kroppen – ja den skrek i högan sky!

Jag lyssnade inte!

Under våren jobbade jag lika hårt och intensivt som tidigare, bet ihop och kämpade på. Det hade sina ljusglimtar, men det mest positiva jag fick ut av det jobbet var pengarna på bankkontot som ofta växte i en hisnande fart. Jag orkade ju sällan göra slut på pengarna… annat än på resor då förstås. Långt ifrån jobbet…

En annan positiv sak med mitt jobb var att jag kunde ta ledigt när som helst… eller så hade det åtminstone varit. Fram till 2018…

danmark grenå hamnen is vinter

danmark grenå hamn is vinter snö
Hamnen i Grenå, Danmark, råkade ut för isinvasion i februari/mars och jag har under alla år aldrig sett något liknande – så vackert…

Egypten

Den första resan jag gjorde 2018 bar av till Egypten. Jag fick ett plötsligt infall att jag måste se Egyptens magiska ruiner (och pyramiderna, så klart…). I april bokade jag en restresa all inclusive – ja, galet för att vara mig eller hur! – till Hurghada.

Tog mig även till Kairo, Aswan och Luxor innan jag fick sätta mig på flyget hem igen. Underbar resa faktiskt!

abu simbel charnette kvinna är glad framför monumentet
Abu Simbel

charnette kvinna sitter på cheopspyramiden

charnette_luxor_egypt_2018

Cairo & Luxor

Väl hemma igen fokuserade jag endast på jobbet – i vanlig ordning.

stena nautica varberg solnedgång

stena nautica charnette stilla hav

Introvert? Jag? Jaså?

Under 2017 och halva 2018 hade jag mer och mer börjat känna som om det var något fel på mig. Jag kände inte att jag var ”som man skulle vara”. Så fick jag en bokrekommendation av en vän/kollega: ”Introvert – den tysta revolutionen” av Linus Jonkman.

Helt plötsligt trillade pusselbitarna på plats om vem jag var!

Det var inget fel på mig – jag var bara introvert. Att till slut kunna acceptera denna insikt (som egentligen borde varit självklar) var en enorm lättnad. Jag började intressera mig för olika personlighetstyper, gjorde MBTI-testet och fick resultatet INFJ. Allting blev ännu mer glasklart!

Istanbul, Turkiet

istanbul dolmabache charnette kvinna posear

istanbul dolmabache kvinna posear framför grind till bosporen
Jag brukar vanligtvis inte posea så här som ovan, men när man befinner sig i vackra Istanbul är det svårt att inte svepas med och känna sig precis lika vacker som staden… 😮

I år tillbringade jag min födelsedag i en stad jag länge velat åka till – Istanbul, och det var verkligen helt magiskt.

En salig blandning av nytt, hypermodernt och de vackraste moskéer.

blue mosque istanbul turkiet dramatisk himmel

istanbul bosporen turkiet

Jag fick äntligen se underverket Hagia Sophia, men lyckades tyvärr pricka in en stor restaurering. Men men, då får jag väl helt enkelt åka dit igen. Stackars mig! 😛

hagia sophia istanbul turkiet moské museum

istanbul charnette kvinna posear framför hagia sophia dramatisk himmel

Semester i USA & Mexiko avslutade året

Jag avslutade året med dunder och brak kan man säga. En rejäl mental krasch, som mest berodde på att jag fick sparken, och därmed helt tappade fotfästet – vem var jag nu egentligen? Jag som mer eller mindre alltid levt för mitt jobb. Redan före kraschen hade jag kämpat med dålig hälsa, som jag gladeligen hade arbetat mig till, steg för steg, bitit ihop och kört på.

Bita ihop är ju viktigt… Man får inte verka svag!

Jag hade planerat en 5 månaders semester – ja, jag hade så mycket övertid och semester att plocka ut! Plus lite till! Det som stod på agendan var en road trip i USA, där jag bland annat skulle besöka en vän jag inte träffat på många år. Min semesteransökan drog dock ut på tiden, vilket hade sin grund i att jag skulle få sparken, men det var jag helt ovetandes om. Eftersom jag inte fick svar i tid fick jag tänka om när det gällde resan, och tvingades korta den.

I slutändan hade jag ju kunnat förlänga den också, men efter jag fått nyheten hade jag ingen som helst lust med någonting. Helt nedslagen i skorna. Jag hade speciellt ingen lust att träffa människor, utan jag ville egentligen bara gömma mig. Vad är inte bättre då än att ta sig till andra sidan jordklotet? Där känner man ju ingen och kan verkligen gömma sig!

”Åk och göm dig på andra sidan jordklotet!” viskade min själ…

Det tråkiga var att jag inte besökte min vän, och nu får jag aldrig chansen igen, eftersom hon precis gått bort för endast några dagar sedan. Alldeles för tidigt. Hon var lika gammal som jag och lämnade efter sig 2 små barn. Så fruktansvärt tragiskt.

new orleans laura plantation ekallé ekar hus

Hur det nu än var så åkte jag till New Orleans, USA, i 2 veckor innan jag fortsatte till Mexiko för en 3 månaders vistelse. Jag ville ha en andligare/övernaturligare typ av resa, därav valet New Orleans…

Tanken var att det skulle läka min själ…

new orleans mardigras pärlor på staket

Mexiko trillade jag in på av en ren slump egentligen, men trots dyra prislappar på Riviera Maya känns det ändå som en lyckosam slump (det finns väl ingen slump heller!).

Det var faktiskt min systerdotter Linn som fått in mig på idén, då hon skulle plugga i Mexiko en termin. Tänkte jag kunde kombinera min resa med att titta till henne någon gång innan jag åkte hem. Förvissa mig om att min ”bonusbäbis” hade det bra! Hon är det närmsta jag någonsin kommer ett eget barn, så hennes välmående är extremt viktigt för mig!

gravar new orleans selfies kyrkogård

Jag köpte böcker, jag köpte kristaller och resväskorna blev så tunga och fulla, men det brydde inte jag mig om. Numera reser jag ju som en riktig tant – resväskor med hjul! New Orleans blev alltså verkligen en fullträff på alla plan!

I precis rätt tidpunkt också, med tanke på den mentala kraschen…

Jul och nyår tillbringade jag lugnt och stilla med mycket kontemplation i den magiska byn Tulum, Mexiko.

tulum paraiso charnette selfie grön hatt kvinna
Nästa: influencer 😉

För mig har 2018 varit ett hyfsat bra år vad gäller resor. Det har dock inte enbart handlat om fysiska resor under året, utan min själ, kropp och mitt sinne har också tillsammans fått göra en enorm resa, som jag inte tror är riktigt klar ännu…

Jag är absolut inte samma person som råkade slå sönder sin telefon för 1 år sedan.

Det som varit jobbigt var främst att förlora jobbet, eftersom jag offrat precis allting i mitt liv, bara för att orka jobba så mycket. Det blir någon slags identifikation på något sätt. När det då helt plötsligt slets ifrån mig stod jag och undrade vem jag var, för jag hade ju mer och mer insett att jag verkligen inte är ”arbetsrollen” jag spelade på jobbet.

Så nu gäller det att hitta personen som gömmer sig där inne, och låta den komma fram.

Just nu känns det rätt bra ändå; är det inte så här vi vill avsluta varje år? Med att ha växt och kommit lite närmre den där personen vi åtminstone tror att vi är ämnade att bli… den där personen som vi bara längtar efter att få lära känna på riktigt!

Och om allting alltid är roligt och perfekt – hur ska vi då kunna utvecklas och växa??

 

 

Hur upplevde ni 2018? Var det så fruktansvärt som många andra upplevt, eller var det ett ”mellanår”, det bästa året ni haft eller vad var det egentligen? Var inte blyga nu, utan lämna gärna en kommentar.

Lämna ett svar

Previous
Abu Simbel – Årets foto 2018
2018 – en resa i själens tecken

error: Content is protected !!
%d bloggare gillar detta: