Tankar om världen idag… 2021… 2 år senare…

Ja, var ska man börja? Skrev om mina tankar i ett annat inlägg i mars 2021, och det jag kände då… ja det känns som om det exploderat till miljoner gånger värre. För ett tag sedan började jag känna att min gräns var nådd. Sprängfylld. Men ändå fortsätts det att lasta på mer och mer, som om den mentala kapaciteten inte hade några som helst gränser.

Som om vi människor bara kan ta och ta i det oändliga.

Jag började tala ut mer och mer – fick en hel del skit, folk skällde på mig, kräktes på mig, men så mycket fint bakom kulisserna. Så många skrev till mig privat, öppnade sina hjärtan. Jag trodde att jag var ensam, men det visade sig att det fanns många där ute som kände som jag. Så jag fortsätter att tala från mitt hjärta och min själ. Vill du inte läsa så läs inte. Vill du inte se så se inte. Allt är frivilligt här på min blogg.

Vi befinner oss just nu i en situation som saknar motstycke. Det är nytt och det är obehagligt. Och det ser ut att inte finnas någon väg ut. Förutom den vägen som går rakt ned i det svarta hålet…

Kanske kommer vi ut på andra sidan i ett ljust landskap, kanske kommer vi ut i ett nattsvart bombat landskap, kanske kommer vi inte ut alls.

Vissa människor ser inte faran. Vi som ser faran utmålas som själviska högerextremister och hysteriska foliehattar. Båda stämplarna är så långt ifrån sanningen man kan komma. Men i ivern att söndra och härska är det ett genialiskt drag att utmåla folk som högerextremister, för den stora massan avskyr högerextremister. Den stora massan avskyr visserligen allt som avviker, men ändå…

Att ständigt skrika om faran som väntar runt hörnet gör en trött.

Att springa runt på gatorna som Kassandra är inte särskilt upplyftande… Precis som hon blev blir man konstant avfärdad. Som någon galen mentalpatient – en konspirationsteoretiker! Allt jag och andra pratat om, varnat för, händer. Mitt framför ögonen på alla. Ändå kör man på och låtsas som om allt är lugna puckar. Det här är okej, det här är normalt.

Allt är lugna gatan – du överdriver som vanligt!

Ja jag har hela mitt liv fått höra att jag överdriver allt – nackdelen med att vara empat, det blir lätt ”överdrivet” då. Känslor löper amok mest hela tiden… Men att människor önskar livet ur andra människor helt enkelt för att de inte sällat sig till gruppen kan väl aldrig anses okej? 2021 verkar det vara okej, och helt normalt. För det är normalt, man måste förstå den rädslan som de känner. Måste man?

Måste man verkligen förstå någon som uppmuntrar diskriminering?

Människor som är uppväxta i ett demokratiskt och fritt samhälle står där och uttrycker helt öppet att om man inte gör som myndigheterna säger i fråga om ni vet vad så bör man bli utesluten från samhället! Helt utan att skämmas verkar dessa ord bara forsa ur munnarna på dessa människor som är så bortskämda med att ha växt upp i ett helt fritt samhälle.

De har aldrig behövt kämpa för vare sig sin frihet eller sina rättigheter och har ingen aning om vad det innebär att bara kasta bort det som tidigare generationer dött för!

Det verkar som om detta synsätt verkar ha uppkommit ungefär samtidigt som det blev hela samhällets huvudbry om en vuxen använde cykelhjälm eller inte. Det blev komplett oacceptabelt att inte ha på sig en cykelhjälm! Alla som inte bar cykelhjälm blev totalt idiotförklarade!

Och precis som med cykelhjälmen har det nu helt plötsligt blivit tufft att visa att man är rädd för det alla andra är rädda för. Det alla andra är rädda för är att omfamna varandra, acceptera varandra, oberoende av åsikter och livsval. Man står ogenerat för diskriminering, fast inte utav de som av medicinska skäl väljer bort. Det vore ju politiskt inkorrekt och alla vet ju ändå att de inte smittas!

Alla vet ju att det bara är de som INTE VILL som smittas… självklart.

Mig veterligt betalar jag fortfarande skatt och borde inte alls bli utesluten ur samhället beroende på vad jag beslutar att göra med min kropp. Jag borde inte heller få betala hela min sjukvård eftersom JAG BETALAR SKATT!

Att det finns vissa krav som ett samhälle ställer för att man ska få ingå är ju en sak, men nu råkar jag vara född in här. Inget val jag gjort. Inget medvetet i alla fall. Dessutom har kraven ändrats då. Hade det varit tydligt från början kan man ju välja. Nu har jag bott här i hela mitt liv, bidragit som så många andra. Vart ska jag ta vägen? Är jag verkligen inte välkommen här i det samhälle jag kallat ”hem” i 48 år?

Är det verkligen ett sådant hårt samhälle vi vill skapa?

Jag blir rent ut sagt förbannad och besviken på människor som väljer att ställa sig på segregationssidan. Hur bortskämda är ni? Förstår ni inte vad ni bjuder in? Förstår ni inte vart det kommer att sluta? Förstår ni inte att det här inte kommer att sluta med bara 2 doser, utan det kommer hela tiden öka, så även kraven på vad du ska ställa upp på för att få ingå i samhället?

Förstår ni inte vilket oempatiskt samhälle detta kommer att skapa?

Just nu känner jag mig otroligt förtvivlad. Ett samhälle där jag kände att jag hörde hemma har helt plötsligt totalhavererat och ersatts av ett tyranniskt hårt klimat där mina medmänniskor pekar ut mig och skickar mig till skampålen för att jag inte gör som regeringen vill. Nästa gång är det kanske du som inte gör som de vill…

Kan du verkligen stå där och påstå att du agerat efter vad som kan anses vara moraliskt rätt? Kan du verkligen se dina barn i ögonen och förklara för dem att du offrade deras frihet för att du var rädd för något du har över 99 % chans att överleva? Om du är under 60 är det större risk att du omkommer i en trafikolycka, men jag har inte sett dig ställa bilen hemma…

Kan du verkligen se dina barn i ögonen när du förklarar att du var rädd för de som tänkte annorlunda så du hejade på utfrysningen av dem?

Om du kan det, och du inte några som helst betänkligheter kring dina beslut att offra andra människor, så ber jag dig ändå att tänka tillbaka på andra människor i historien som bara ”följde order” eller ”accepterade i tysthet”. Hur ser vi på dem idag?

Lämna ett svar

No Comments Yet.

Previous
Narcissistens karusell…
Tankar om världen idag… 2021… 2 år senare…

error: Content is protected !!
%d bloggare gillar detta: