Nordens Ark och dess invånare

För att pigga upp mig något har jag gått en sommarkurs. ”Djurparker i dagens samhälle”. Det var roligt att plugga igen, och till slutarbetet skulle vi själva välja ut en djurpark att skriva om. Jag valde Nordens Ark, och jag valde dessutom att tillbringa 3 dagar där.

Jag ville åka dit, delvis för att jag var i desperat behov av en utflykt, men även för att jag var intresserad av/nyfiken på om Nordens Ark faktiskt är så bra som de utger sig för att vara.

Ur djurens ögon!

Nordens Ark fokuserar på utrotningshotade djur, av olika grad, och mycket fokus ligger på just kattdjur. Här finns bland annat Amurtiger, Amurleopard, Persisk leopard, Snöleopard. I sommarkursen fick jag lärdom att många djurparker fokuserar just på stora kattdjur, eftersom de är attraktiva för besökarna.

Nordens Ark vet detta och på deras reklamaffischer finns oftast kattdjur.

Just snöleoparden är Nordens Arks stora dragningsplåster!

Nordens Arks kattdjur är ju verkligen unika också, eftersom inga andra djurparker har dem – de är ju utrotningshotade. Visserligen samarbetar Nordens Ark med andra djurparker, men inga just i närheten här.

De driver också andra program med bland annat amfibier, fåglar och vanliga lantbruksdjur, men det framhävs inte riktigt lika mycket.

Jag fick en märklig känsla när jag gick där och kikade på djuren. Samtidigt som jag blev barnsligt uppspelt av att få se snöleoparderna sitta och posera på klippan i solen, så gav det mig ångest att de var instängda. Dessa så otroligt vackra djur, med sina maffiga tassar och härligt långa tjocka svans var instängda.

Trots att inhägnaden visserligen var vildvuxen med rejäl terräng, så var den ju så mycket mindre än det revir de stackarna skulle haft i naturen. Och bergen så mycket mindre.

Det gjorde mig ledsen.

Är det rätt att stänga in dessa varelser för att dra in pengar till att hålla liv i den lilla population som finns i det vilda?

Förr brukade jag alltid tycka att det var viktigt med djurparker, just i det syftet att människan behöver kontakt med djur för att få mer empati. Sedan jag blev vegan har djurparker varit en av veganfrågorna som jag inte riktigt till 100 % varit med på. Men jag börjar mer och mer förstå att jag sett saken ur min egen vinkel, och definitivt ur en egoistisk människovinkel. Jag ville att djur skulle finnas kvar, eftersom det onekligen verkar som om vi snart har utrotat alla vilda djur.

Jag ville att det då skulle finnas djur kvar till kommande generationer.

Men då väcks funderingar som: ”För VEM vill jag att djuren ska finnas kvar? Är det för djurens egen skull eller för mänsklighetens?” Den frågan är väldigt enkel för mig att svara på idag, nu när jag väl tänkt igenom den ordentligt. För mig är svaret att det så klart är för mänsklighetens, eftersom jag anser att vi går miste om så mycket om vi inte har några djur, om vi förlorar kontakten med dem.

Vi har så mycket att lära av djuren, och det skulle vara en stor sorg om de försvann.

Lodjuret – vårt eget svenska kattdjur – jagas till döds i våra skogar.

Eftersom jag nu förstått att min önskan att djuren ska överleva mer var en egoistisk önskan, så inser jag ju då att djurparker inte bör finnas. Om vi inte kan ta hand om djuren, alltså värna om dem i naturen, i det vilda, så förtjänar vi inte att ha dem i världen.

Dessutom existerar inte utopin som jag går och hoppas på – den där utopin när människan håller stora rymliga vackra djurparker, i vilka djuren har gott om utrymme och är välskötta.

Välskötta eller inte, de är inlåsta…

Djur, precis som människor, ska vara fria – är man inte fri är livet inte värt att leva.

Det gör särskilt ont i mig när jag ser fåglar på djurparker, eller fåglar över huvud taget i bur. Jag vet inte varför det är så, men på något vis känns det grymmare, eftersom en fågel är skapad för att flyga. Det går inte att flyga i en bur… Det går inte att breda ut sina vingar och låta vinden ta dig dit den tar dig… Nej, det går bara inte.

Jag tycker att Nordens Ark gör en hel del bra grejer. De har många samarbeten runt om i världen för att rädda utrotningshotade arter. Därför har de enbart utrotningshotade arter i sin djurpark. För att visa vilka djur de arbetar med… Trots att deras arbete är beundransvärt, måste jag ändå ställa mig frågan om det är rätt. Är det rätt att spärra in vissa individer för att hjälpa arten?

Bör man offra en individ för att rädda många, eller i det här fallet artens överlevnad?

Kan vi verkligen rättfärdiga att vi låter dessa individer plågas i utrymmen som är alldeles för små, jämfört med hur deras naturliga områden skulle sett ut, bara för att vi kanske räddar kommande generationer?

Hur långt är vi villiga att gå i räddningens namn?

Jag har inga svar på dessa frågor. Som sagt så var jag för ett tag sedan övertygad om att vi faktiskt behöver djurparker för att inte förlora det värdefullaste vi har på jorden – djuren.

Vargen – vår svenska stolthet – jagas även den till döds i våra svenska skogar

Det var på Guilin Zoo i Kina 1995. Den kinesiska kragbjörnen satt på baken med ryggen mot gallret i sin långsmala bur. Han kunde inte vända sig i buren då den var alldeles för smal. När jag passerade hans bur mötte han min blick, och jag har varken före eller efter sett en så plågad blick. Blicken, som frågade mig ”varför”, etsade sig fast i mitt inre, den gick rakt in i min själ. Hans ögon plågar mig än idag…

Varför gör vi så här emot djuren?

Hur mycket smärta är vi villiga att åsamka en individ, som har lika stor rätt att leva i frihet som du själv har?

 

Har du varit på Nordens Ark? Vad var din uppfattning? Är du för eller emot djurparker? Dela gärna med dig av dina tankar i en kommentar!