2022 – finns bara ett ord för dig – WOW!

Som vanligt är jag så klart segare än segast på att sammanställa året som gått… Hade faktiskt inte ens en tanke på det, skrev några rader och gjorde en reel som jag la upp på Instagram på nyårsafton, det var väl det hela… Tyckte det räckte där. Men så funderade jag lite mer på det.

Man vill ju på något sätt gå igenom och reflektera över vad man lärt sig under året – har man växt som människa? Har man krympt? 2022 var ett så otroligt fantastiskt år, på så många plan, men framför allt relationsplanet, och det är ju så udda för mig, så jag kan ju inte riktigt ignorera det.

Så here we go då – 3 månader senare…

I min årsredovisning av 2021 skrev jag att 2022 i numerologin var ett nummer 6 år, vilket står för relationer, kärlek, balans, kreativitet och healing. Då säger jag bara WOW (igen!) – för det var precis vad 2022 blev för mig.

2022 var året då jag verkligen förstod att jag älskar människor.

Eller kanske snarare, vissa människor. Jag återupptog kontakten med tidigare vänner som jag kastat bort av olika skäl och sprang i full fart rakt in i en sjukt galen förälskelse som totalt golvade mig. Generellt var det dock vänskapsrelationer som stod i fokus för mig, för när det gällde kärlek var det bara han, det var bara honom mitt hjärta slog för.

Under väldigt många år var min energi så låg att jag undvek mina vänner. De första kastades bort för narcissisten jag delade mitt liv med var duktig på att manipulera och isolera och resten kastades bort för att jag la ned hela min själ på ett arbete som bara dränerade mig. Just då var det en ren överlevnadsinstinkt, jag behövde skala bort för att klara mig till nästa dag helt enkelt. Jag vet att det verkligen inte var några lättvindiga beslut, men idag, i efterhand, känns det som om jag kastade bort dem.

Istället för att leva arbetade jag mig trött för att sedan sitta hemma i ångest och gömma mig för livet, men det är en annan historia.

2022 inleddes med att jag bröt min egen nyårstradition, som brukade vara att fira ensam gråtandes i ett hörn! Istället började jag året hemma hos Linda och avslutade med Lina, Tobbe och Åsa på Koh Chang. Så både början och slutet på året gick emot min tradition!

Allt var underbart från början till slut: mycket känslor, en sjuk mängd tårar, gott om ångest, men jävligt många skrattattacker och allmänt mys.

2022 var året då jag hängde med så många underbara människor, både nya och gamla vänner.

Att jag blev kär var stort för mig, för sedan 2014 hade jag trott att jag redan träffat mannen i mitt liv. Nu när det var över var jag övertygad om att jag aldrig skulle kunna känna något igen. Jag var helt tom på känslor och även om jag inte helt stängt av så kändes det som om det inte fanns något mer kvar inom mig. Det hade varit ett par extremt jobbiga år med många tårar och jag var övertygad om att det definitivt aldrig skulle finnas någon som ens skulle kunna väcka mitt intresse.

Så fel man kan ha…

Självklart trillade jag dit rejält, men även det är en helt annan historia, som inte ska vädras mer offentligt än det här. Det är över. Han var för ung och jag var för gammal och stackaren var så totalt oförberedd på en känslomässig katastrof som jag. Han var både en gud och en djävul och jag hängde inte alls med i svängarna. Var han en fuckboy eller var han en schysst kille? Det var så svårt att avgöra i den berg-och-dalbanan som han drog runt mig i.

Sedan ville han inte längre och ja det tog ganska hårt på mig. Jag vet egentligen inte varför jag reagerade så starkt, visst, jag var kär, men jag hade hela tiden vetat att jag var för gammal för honom. Jag hade hela tiden vetat att det aldrig skulle bli något. Det var fram och tillbaka några månader till efter det första avslutet, för att slutligen bli ingenting…

Nu finns vi inte i varandras liv längre, alls. Men det viktiga var att han visade mig att jag kunde känna för någon igen – och herregud vad mycket jag kände. Jag kände mig hög nästan varje dag och jag hade inte känt så för någon på väldigt länge, kanske aldrig. Men han lämnade åtminstone kvar en vetskap om att så länge jag lever finns det en ny möjlighet att bli hisnande kär igen och rätt person finns där ute, även för mig.

Vi lämnar det nu. Jag kommer alltid älska honom, men energimässigt har jag gått vidare.

2022… Mindre grejer?

Året började med att jag helt offentligt, och inte enbart på social media, tog ställning och var med på en demonstration för frihet och sanning. Så klart utmålades även denna demonstration som en ”högerextrem samling” under en tid när det var förbjudet att samlas. Efter det hittade jag många nya vänner på både Facebook och Instagram och kände mig inte längre så ensam.

Med mig hade jag så klart min vapendragare, min systerson. Utan honom vet jag inte hur jag hade klarat vissa mörka stunder under 2021 och 2022. Utan att överdriva så har han varit ett ljus i all galenskap.

En nära vän sa upp bekantskapen med mig via meddelande. Hon bor visserligen i Costa Rica, så lite svårt att visa mig respekt och göra slut på vår 25-åriga vänskap öga mot öga kanske. Men ändå. Jag var ”farlig”, hon beklagade att det fanns sådana människor som jag i världen. Susanne var den första smällen 2022, och det tog några minuter för mig att komma över.

Smäll nummer 2 var som sagt min toy boy och hans vanföreställning om att vi kommit så långt vi kunde och behövde skiljas åt.

Våren fortsatte och jag gjorde en ögonoperation. Bytte ut hela linsen. Återhämtningen var problematisk – av och till. Nu är det väl helt ok, men jag hade förväntat mig bättre resultat än det jag fick. Att ständigt se halos runt ljus i mörkret är jobbigt, men ja, det var ju ändå en förväntad bieffekt…

Under året var jag på två olika retreat; i april ett tystnadsretreat. Jag har alltid behövt distrahera mig för att kunna somna, antingen glo på film, eller lyssna på musik. Min hjärna går på högvarv dygnet runt och särskilt när jag ska sova. Det är som om den får för sig att man ska lösa världsproblem så fort det blir mörkt ute. Att inte ha tillgång till någon som helst förströelse gjorde mig skräckslagen.

Och tanken på att jag inte riktigt tagit itu med den här snubben jag var dödligt förälskad i var inte heller särskilt inbjudande. Tänk vad jag skulle älta. Och gråta.

Men det gjorde jag inte. Jag upptäckte däremot att jag älskade att meditera i tystnad och låta tankarna komma, låta tankarna försvinna. Jag promenerade en del, satt vid havet och grät en hel del, men mest satt jag bara med mina tankar. Det var underbart. Jag skrev lite grann, men inte så mycket som jag trott jag skulle behöva.

I juni åkte jag hastigt och lustigt till Amsterdam och hälsade på min systerdotter, som bor där sedan ett par år tillbaka. Det var alldeles magiskt. Linn hade planerat en massa roligt och bokat bord på de allra bästa veganska restauranger man kunde önska sig. Jag hade aldrig varit i Amsterdam, men jag kommer definitivt åka tillbaka dit.

Amsterdam var en underbar stad.

Veckan efter midsommar var jag på ett annat retreat där jag mötte så många otroligt fina människor och vi hade grymt väder; sol och bad hela veckan. Kärra Ashram, som hade båda retreaten ligger precis vid havet och är otroligt vackert. Eftersom jag skulle åka till hösten var detta min enda semestervecka och jag hade det så sjukt bra och kom till mycket insikt dessa dagar.

Sommaren var underbar. Det var inte mycket strand jag hann med, men desto fler drinkar (som synes… – de var dock inte alltid gula!).

I slutet av oktober kom jag äntligen iväg till Varkala, Indien. Där stannade jag i 2 månader och tränade yoga, utförde panchakarma (migränen har inte återvänt än!) och bara hade det oförskämt bra. Även här lärde jag känna många nya fina människor. En resa tillbaka dit och lite mer yoga står absolut på schemat för hösten 2023.

Året avslutades i Thailand med Lina, Tobbe och Åsa (och random thaiare) med en superfest med fyrverkerier på stranden på Koh Chang.

Så att 2022 stod för relationer var klockrent för mig. Jag förlorade några men vann andra.

Det jag tycker är mest sorgligt är att jag förlorade 2 personer som jag tyckte väldigt mycket om och i vanlig ordning har jag i mina försök att laga något jag inte själv tagit sönder bara gjort allt värre. Så 2023 lämnar jag de här 2 personerna bakom mig och jag låter dem gå med kärlek. Jag tackar för all tid Susanne gav mig och önskar henne all lycka i hennes liv. Jag kommer aldrig mer vara en del av hennes liv och jag har nu accepterat det.

Jag tackar även killen som inte var min, men som gav mig så mycket. Jag önskar det hade slutat annorlunda, att det aldrig blivit så infekterat, att jag betett mig visare och mindre klängigt och att han inte förvägrat mig ett hejdå när jag åkte i höstas. Jag önskar att så mycket hade varit annorlunda mellan oss, men det är meningslöst, allting som hände skulle hända, allt har en mening. Jag betedde mig som en komplett galning för jag var så kär, han betedde sig som ett komplett rövhål för han är så ung och han tyckte förmodligen att jag var jobbig. Vi begick båda misstag, men jag hoppas ändå att han en dag kan minnas mig med någon slags glädje. Hade han vetat hur mycket jag älskar honom hade han blivit generad och kanske hade han skämts något för det enda ”fel” jag egentligen gjorde var att älska honom och klamra mig fast vid honom som en drunknande vid en livboj – lite för mycket, alltså. Men vad kan jag säga? Kärlek är ju en typ av mentalsjukdom…

2023, ett nummer 7 år – nu ska vi se inåt efter ett år då vi såg utåt.

Det har redan varit ett väldigt introspektivt år för mig, så det blir väl mycket övertänkande kan jag tänka mig. Men det är väl bra för balansen, för jag är ganska så säker på att jag inte haft ett lika socialt år under hela 2000-talet som 2022. Även det hade sin poäng för jag tror jag behövde få bevisat för mig själv att jag faktiskt behöver andra människor, att jag faktiskt till och med kan älska andra människor…

Efter 2020 och 2021 ville jag knappt veta av andra människor, men 2022 visade mig att ensam inte alltid är starkast och det är jag tacksam för.

 

 

Hur var ditt 2022? Handlade det om relationer för din del också eller var ditt fokus någon helt annanstans? Dela gärna med dig en kommentar.