Narcissistens karusell…

En empat, som jag, är en narcissist magnet. Jag kan nog inte ens räkna på mina båda händer hur många narcissister som velat nästla in sig i mitt liv och som också lyckats. Även om en narcissist gärna vill fånga en empat, så är det inte alltid empaten låter sig fångas.

Jag har dock en tendens att låta mig fångas. Jag stannar – alldeles för länge. För samtidigt som jag är en empat kämpar jag med dålig självkänsla.

Perfekt kombo för narcissistens offer.

Så en dag klampar narcissisten in i ditt liv och allt blir rosenrött. Din självkänsla (eller snarare ditt ego) får ett uppsving. Han får nämligen dig att känna dig som den enda kvinnan i hela världen. Han avgudar dig. Och det är ju det du vill, för din självkänsla suger.

Det är en faslig röra med känslor – narcissistens hypade känslor, som egentligen är en spegling av dina egna, eftersom han inte har några, men som du också känner dubbelt då eftersom du är empat. Den känslomässiga yran är på så hög nivå att fallet som oundvikligen kommer slår dig både gul och blå trots att ingen ens lagt ett finger på dig.

Narcissisten vet precis hur han ska uppvakta dig. Han har iakttagit dig noga, och han har förmågan att verkligen lägga märke till detaljer, han gör det till sin enda uppgift – lära känna dig, ditt allra innersta. Vem är du? Vad gillar du, vad ogillar du, vad gör dig arg, ledsen, glad; vad vill du ha, vad vill du inte ha.

Vem är du? Narcissisten vet precis vem du är.

Och han gör allt för att spegla dig. Han speglar dig för att kunna ge dig en person som är perfekt skapad för dig. Dig själv. Fast i en partner. I en själsfrände.

Han uppvaktar dig på ett sätt du aldrig blivit uppvaktad förut och han är framfusig, tar dig med storm. Noga med att få fram att han verkligen känner att detta är rätt, och till skillnad från andra du mött visar han verkligen vad han vill ha! Han är så sexig och attraktiv, för han är inte blyg utan han tar för sig och talar om för dig – med ord och handling – att nu är det vi för resten av livet. Du är min själsfrände, vi hör ihop. Du och jag mot världen, älskling.

Allt känns så rätt, och så perfekt.

Han skriker att han älskar dig efter 2 veckor (heter du Katie Holmes kanske han hoppar i soffan på Oprah…) och ni flyttar ihop efter 3. Det går fort i narcissistens karusell och det är precis det som är meningen. Du ska helst inte alls hinna med. För om du gjorde det skulle det förmodligen inte funka.

Han måste få dig att fullständigt gå upp i limningen av en hypnotisk uppdiktad förälskelse.

Det här är love bombing, eller kärleksbombning, på hög nivå. Han har lagt in växeln för att riktigt snärja dig. Och det är precis det han gör.

Du går rätt i fällan för han gör inga fel!

Han vet allt du gillar, lyssnar på allt du säger, kommer med rätt komplimanger och köper rätt blommor, rätt saker, överraskar med roligheter och du har aldrig känt dig så älskad och uppskattad. Det är det som är det sorgliga i historien. Du har aldrig känt dig så älskad och du kommer aldrig känna dig så älskad igen.

Du vet bara inte om att det kommer en lång atomvinternatt…

En narcissists ”kärlek” kan få dig hög, likt inget annat du någonsin har upplevt eller kommer att uppleva. Tomheten efteråt äter upp dig inifrån… Tomheten gräver ett stort hål inom dig, och smärtan är olidlig… För ingenting var på riktigt…

Narcissisten fortsätter med komplimanger, uppmuntrar dig att faktiskt följa ditt hjärta, göra det där du alltid drömt om. För nu har du redan berättat om alla dina drömmar för honom. Han vet allt vad du önskar, för han är bra på det sättet. Bra på att lirka saker ur dig. Få dig att känna att någon helt plötsligt lyssnar på dig.

Har man dålig självkänsla är man inte riktigt van vid den känslan, man har aldrig riktigt trott på att någon faktiskt bryr sig om den personen som finns där långt där inne.

Varför tar du inte tag i det där skrivandet du älskar så mycket? Varför startar du inte en blogg? Du kan visa dina foton där, från alla dina resor. Du tar ju jättefina foton. Och du skriver ju så bra.

Alla kommer att vilja läsa din blogg, och titta på dina foton.

När han nu hyllat dig kommer nästa steg: att ändra lite på dig, eller nedvärdera dig lite grann. Små steg… Egentligen var du ju aldrig så där bra, som det lät först… så narcissisten vill ju bara hjälpa dig. Samtidigt som han plattar till dig.

Du förstår väl själv att man inte kan äta flera gånger om dagen, oavsett om du är en person som blir mätt fort, men blir hungrig ofta. Det är ju inte normalt att äta frukost, lunch och middag. Va? Gör inte alla det? Nej, det gör man bara inte.

Det måste du väl förstå, nu äter du som narcissisten. Det räcker för honom att äta en gång om dagen. Ett stort mål mat. Det får räcka för dig också. Så äter gör man på kvällen när narcissisten kommer hem. Du får inte äta under dagen när han inte är hemma. Det får du bara inte. Han kontrollerar när han kommer hem om det fattas mat.

För nu har du ju faktiskt gått upp lite i vikt… Han vill ju bara hjälpa dig.

Förstår du inte att han vill hjälpa dig?

Snart sitter du där i bilen utanför ICA och hetsäter mat som du köpt för att du är så hungrig så du håller på att svimma, men inte vågar äta något hemma. Gärna 3 stora kexchoklad på raken utan problem!

Sedan får man ju faktiskt inte heller skära osten hur som helst. Och vad är det för kläder du har på dig? Räcker det inte med en färg? Och kunde inte den färgen varit lite diskretare. Du får väl ändå tänka på din ålder, du är inget barn, du är en vuxen kvinna. Du ser ju inte klok ut! Ska du verkligen gå ut så där? Fattar du inte att folk skrattar åt dig?

Alla människor skrattar verkligen åt dig! Jag säger bara som det är!

Och tror du verkligen att någon vill läsa något som du skriver? Hur ointressant är inte du? Du är ju verkligen ingen! Och ja, några av dina foton är kanske fina (lite ros smyger sig in), men varför skulle någon ens vara intresserad av att se dem (för att krossas av lite ris)? Hur roligt är det att titta på foton där man inte ens varit?

När du ”uppfört dig väl” kommer lite förklädd omtanke… Oj. Nej men nu har du tagit på dig en beige tröja precis som narcissisten ville. Så vacker du är. Se där vad bra det blir när du följer narcissistens råd. Du blir helt enkelt lite bättre. Kanske borde du alltid lyssna på narcissisten, för han vet vad som är bäst för dig.

Du förstår inte så bra, du vet inte bättre…

Narcissisten ilar vidare med att avskärma dig från allt och alla. Vänner duger inte, familj behandlar dig illa – det ser du väl ändå. Det är bara narcissisten som faktiskt uppskattar dig. Och med tanke på alla lovord och komplimanger han alltid kommit med innan, så nog stämmer väl det han säger om dina nära och kära. Bryr de sig i själva verket ens om dig? Så som han gör? De lyssnar väl aldrig. Inte så som narcissisten gör.

Ingen lyssnar som narcissisten när han suger in information om dig.

Och vännerna då? Ja, den ena är ju slampig, henne går det inte att umgås med. Vad gör ni när ni träffas? Ni är väl ute och ligger med massa män tillsammans. Så äckligt! En annan är ju helt iq-befriad, och/eller så jävla elak. Stötte inte hon förresten på narcissisten? När hon till och med visste att ni var tillsammans. Vilken jävla slampa den också.

Djupt inom dig vet du att detta inte är sant, men nu orkar du inte stå emot… Du offrar dem!

Det är sant, du har verkligen inga vettiga vänner, så varför behöver du ens sådana nollor i ditt liv? Du har ju narcissisten, och han kan ta hand om dig. Ni är ju själsfränder och narcissisten älskar dig. Hade du verkligen älskat narcissisten hade du inte behövt vänner.

Hade du verkligen älskat narcissisten tillräckligt så hade du gjort si eller så… vänt ut och in på dig… fast det är ju precis det du gör!

Tillräckligt snart sitter du där själv. Trots att du inte behöver vänner, enligt narcissisten, så behöver han vänner. Han är redan ute på nya äventyr, letar nya kickar, nya människor som föder hans ego – för några riktiga långvariga vänner har narcissisten inte. Dem har han kastat bort utmed livets resa. Du väntar troget där hemma. För du har ju ingen kvar längre…

Vad annat kan du göra?

När han väl är hemma är han fåordig, pratar inte mycket. Försöker du så blir det mest mutter och gny tillbaka. Varför måste du tjata så hela tiden? Kan du inte vara nöjd någon gång? Nu har du ju blivit FET också. Så jävla äckligt… Du kanske borde dra ned på godiset, eller äta mindre mat? Kan du inte börja träna? Eller nej, gör inte det förresten, det vore ju pinsamt för alla inblandade.

Plötsligt kommer narcissisten inte hem på natten när han varit ute. Var han har varit? Det har väl inte du med att göra! Är du hans morsa kanske? Är du svartsjuk? Så jävla larvig du är. Nog för att narcissisten kunde varit otrogen om han velat, det finns så många som är intresserade, de flesta kvinnor kastar sig över honom, men det har han inte, för han vill inte vara det.

Han väljer dig, han älskar ju dig. Du inbillar dig bara, och överdriver…

Du borde kanske ta det lite lugnt med den där svartsjukan… det är inte så attraktivt!

Gaslighting är nu igång på hög nivå. Narcissisten förvirrar dig konstant. När du tar upp något som inte känns bra svarar narcissisten med bortförklaringar. Så gör alla andra. Inget konstigt med det. Du inbillar dig så mycket hela tiden. Hade narcissisten velat gå vidare så hade han gjort det. Narcissisten är kvar i förhållandet för att han älskar dig, det förstår du väl själv. Annars hade han inte varit där ens… För ALLA älskar verkligen honom – han kan få vem han vill!

Det värsta är motanklagelsen och den sårade uppsynen: Hur kan du ens anklaga mig för något sådant? Jag? Som älskar dig och finns här för dig!

Du känner dig konstant förvirrad, men du lär dig snart att inte väcka narcissistens vrede, så du backar. Vreden kommer och går, och du trippar på tå, för att undvika att väcka den. Kanske kan du låta det där han sa passera, eller att han faktiskt varit ute hela helgen och du inte har en aning om var han är, eller varför du aldrig får följa med honom någonstans.

Ni lever helt separata liv, som två främlingar under samma tak. Sover i samma säng, men delar inte varandras liv, eller själar.

Narcissisten ger dig inte längre det du behöver. Han håller tillbaka känslorna, som en bestraffning. Du får ingen bekräftelse, inga känslor, ingen ömhet, ingen närhet. Den tidigare så mjuka, trygga mattan har ryckts bort från under dig och kvar står du och undrar vad som hände. Vad gjorde du för fel? Varför älskar narcissisten dig inte längre? Du känner dig fullständigt tom, för du har förlorat allt som gjorde att du kände dig så fulländad.

Detta är för vilken människa som helst olidligt, men för en empat – obeskrivligt olidligt att berövas känslor!

Tomheten efter narcissistens love bombing är total. Ett hål så djupt så det verkar som om det inte finns någon botten. För en empat är detta som sagt fruktansvärt. Avsaknaden av känslor är det värsta bottenhålet för empater. Vi behöver känslor för att fungera, för att leva. När narcissisten nekar oss det rasar hela vår tillvaro.

Vad gör empaten? Den stänger av, och en ond cirkel utan slut skapas.

Slutspurten…

Nu har narcissisten till slut brutit ned dig totalt, och det gillar han. Har han hittat ett nytt offer går han vidare. Som om inget hänt. Har han inget nytt offer ännu stannar han lite till för att fortsätta sin karusell. Kanske återgår det till love bombing, för han märker att du inte är så engagerad längre. Du har inget kvar att ge för du är tom. Då fyller han dig på nytt med sina ”känslor” och sin ”ömhet”.

Det är fejk, fejk, fejk. Allting hos en narcissist är fejk!

Många gånger är de då jag önskat att narcissisten hellre hade slagit mig, vilket låter för jävligt, för fysisk misshandel sätter sig säkerligen även på psyket, så det blir dubbelt upp. Men att ta sig ur den mentala skada och katastrof som narcissisten åstadkommer är för jävligt, och de flesta har svårt att förstå. Folk förstår fysisk misshandel men narcissistisk misshandel – de flesta tar det inte ens på allvar.

Sticks and stones may break my bones, but words shall never hurt me!

Jag är nog den första att skriva under på ovan, men det stämmer inte riktigt. Ord från en främling skadar mig inte nämnvärt, och det borde de inte heller, men ord från någon nära skadar. Särskilt när de upprepas gång på gång, nöts in. Särskilt när det pågår manipulation i relationen. Manipulationen och allt som pågår är så mycket större än bara ord.

Det tog mig många år att klara av att skiva osten hur jag ville, och ensam kunna välja vilken tröja jag skulle köpa utan att få snudd på panikångestattack.

Han ändrade hela min värld.

All tillit till mänskligheten var totalt raserad, och det var jobbigt, men det kunde jag leva med. Det värsta av allt var att jag totalt raserat tilliten till mig själv. Jag hade svikit mig själv, min själ – fullständigt. Kärleken till mig själv hade bara gått upp i rök och jag hade villigt kastat mig i famnen på narcissisten. Utan att tveka, för jag var så svältfödd på uppskattning och kärlek.

Att få känna att någon faktiskt såg mig.

Det sorgliga med narcissister är att de är trasiga människor, de är inga riktiga personer, enbart tomma skal, som saknar förmåga att känna riktiga känslor. En narcissist har inga riktiga empatiska känslor, de härmar bara dina. För att knyta an. De dras till empater, för vi har en hel drös av känslor, vi är givare. Sedan tar de vad de vill ha av dig, och går vidare när de är klara. Bara så där.

Det är en jobbig insikt, och särskilt för en empat, då jag instinktivt vill känna för alla varelser, även de onda.

Men tvivla inte, en narcissist är ond. Det finns inget gott i dem. Inget. Och jag får så sjukt dåligt samvete när jag vill stänga av narcissisten, det känns som om jag hellre hade kapat av mig hela armen istället för kontakten med narcissisten. Detta är effekterna av ett rejält traumaband.

Att under flera år varit utsatt för gaslighting gör att du konstant känner dig förvirrad. Du behöver få veta att det inte är du som är galen, men du får inte den bekräftelsen någonstans. Ingen ser narcissisten riktigt på samma sätt som du gör. En karismatisk fantastisk hjälpsam person – hur kan den personen göra något fel.

Ingen vet vem narcissisten verkligen är…

Dina egna vänner kanske hör dig, men de ser honom som ett stort rövhål och inte den narcissist han är. Varför du inte kan lämna är för dem helt obegripligt. Han behandlar ju dig som skräp!

Tyvärr måste du stå på helt egna ben här, och det är inte lätt efter många års psykisk misshandel, men om du lär dig mer och faktiskt förstår att narcissisten är narcissist, och förstår hur en narcissist fungerar så kan det hjälpa dig. Men det läker inte. Det är en lång process. Kanske livslång.

Att veta att du åter igen gått på en narcissists lek smärtar, karusellen går runt och runt… när du tror att du klivit av är du helt plötsligt ombord igen.

Och hur du ens kom på karusellen igen har du ingen aning om. Så du behöver den där bekräftelsen att personen faktiskt är narcissist, du behöver bekräftelsen att vissa saker faktiskt hänt och inte är något du inbillat dig, du behöver bekräftelsen att det inte är något fel på dig, utan det är narcissisten det är fel på!

Du har en hel bok med händelser du vet har hänt, dokumenterade bevis, och du vill ta upp det med narcissisten – få honom att erkänna. Men nej, det går inte. En narcissist kommer aldrig att erkänna att han gjort något fel. Han kommer bara att förvirra dig ännu mer.

Det enda sättet att vinna mot en narcissist är att inte spela.

Det blir ett moment 22, för innan du får den bekräftelsen kan du inte gå vidare, eller det blir åtminstone väldigt svårt. Du måste på något sätt lära dig att acceptera tanken att det faktiskt inte är du som är galen. Oavsett. Och sedan bara gå därifrån, gå vidare och vad du än gör – se inte tillbaka…

Att ha tillbringat flera år i ett förhållande med en narcissist och sen se hur snabbt han går vidare gör ont. Så klart att det gör ont. Även om du förstår att det inte betyder ett skit, så gör det ont. Du betydde inte ett skit för narcissisten, den nya källan för ego boosten betyder inte ett skit, människor generellt betyder inte ett skit för narcissister.

Ingen betyder något i narcissistens värld! Förutom narcissisten själv!

Detta är något man dagligen måste påminna sig om när man försöker samla ihop sina själsbitar och gå vidare efter en åktur i narcissistens karusell…

 

 

Har du varit tillsammans med en narcissist, eller kanske fem? Hur tog du dig ur förhållandet? Lämna gärna en kommentar…