Vad är en INFJ? Jag har nämnt detta ett par gånger tidigare i min blogg, så nu tänkte jag förklara mig. Jag upptäckte min bokstavskombination (pun intended!) ett tag efter jag upptäckt att jag var introvert. Året var då 2018, så jag var 40+ när jag upptäckte att jag tillhör den ovanligaste typen av människor. Myers-Briggs uppskattar att endast 1 % av jordens befolkning hör till denna kategori.

Inte konstigt att jag alltid känt mig missförstådd!

Att så många dessutom hade svårt för att acceptera mig som introvert när jag kom ut beror nog på att jag antingen spelar väldigt bra teater, eller det faktum att jag är just INFJ, som är den personlighet som oftast misstas för att vara extrovert.

Och som sagt, ofta missförstås!

Vad har det inneburit för mig att vara en INFJ? Eller snarare vad innebär det? Vad är grejen och varför verkar jag så stolt över att tillhöra denna grupp random människor, som Hitler och bin Laden (de värsta av oss), och Jesus, Moder Teresa, Mahatma Gandhi och Martin Luther King (de bästa av oss). Eller vad sägs om Loki i Marvelfilmerna?

Verkligen en helt random samling människor!

Under flera år trodde jag att det var något fel på mig, vilket det visserligen också var till viss del, men inte i den utsträckning som jag trodde! Så när jag då fick reda på att det hela till största delen bara handlade om introversion (och senare INFJ) var det som om alla pusselbitar verkligen föll på plats.

Ju mer jag läste, desto mer förstod jag om mig själv och mina känslor. Och andras känslor.

Denna insikt gjorde att jag inte längre kände mig så trasig, och det i sin tur gjorde så att jag kunde påbörja läkning och gå vidare. Jag kunde nu tillåta mig att vara ensam utan skuldkänslor för att det var normalt att känna ett stort behov av ensamhet. Jag lärde mig att ensamhet var precis vad en introvert behövde för att läka!

En INFJ är unik, som varje människa visserligen är, men vissa är unikare än andra 😉

Jag är stolt över att inte vara ytlig, jag är stolt över att jag konstant strävar efter att se en djupare mening i allt, att ständigt vilja lära mig mer, och ständigt vilja utvecklas som människa. Jag har alltid varit ointresserad av ytliga saker, om än jag ihärdigt försökt att intressera mig för trivialiteter!

INFJ – en vandrande motsägelse.

Det är dock lite av ett krig att vara en INFJ också… En ”vandrande motsägelse”… Japp, det där är jag. Kvinnan som inte vill vara ledare, men inte heller vill ledas. Den mest öppensinnade person du kan träffa, men ändå samtidigt den mest skeptiska och inskränkta! Kvinnan som vill ha villkorslös kärlek dygnet runt, men samtidigt vara ensam 99 % av sin tid. Kvinnan som älskar mänskligheten, men avskyr människor.

Jag är en person som konstant söker balans i livet och i allt jag gör (jag är ju trots allt också våg), och det är väldigt bökigt när allting alltid dras åt olika håll. Att alltid kunna se alla lösningar, men utan att kunna bestämma sig för endast en.

Velandet kan ju få en att bli topp tunnor tokig!

Det som jag ibland tycker är lite jobbigt med att vara en INFJ är nog ensamheten. Ytliga relationer är inget jag slösar tid på längre, men det innebär också att vännerna blir få. Jag älskar visserligen att vara ensam, men ibland saknar jag utbytet av en meningsfull relation. Eller sällskap generellt… Vissa saker är bara helt enkelt roligare när man inte är ensam.

INFJ saknar något som aldrig riktigt funnits. Idén av något/någon.

Det här är svårt att förklara. Jag har en längtan inom mig, en saknad efter något som jag inte riktigt vet vad det är. Ett hem som jag aldrig haft. En själsfrände jag aldrig haft en relation med. En plats jag aldrig besökt. Det kanske är så enkelt som att det är något där jag hör hemma? En önskan så stark att bli förstådd, att ha någon som verkligen vet vem jag är.

INFJ – en sann empat

Enligt många källor har inte en INFJ egna känslor, utan den känner istället en hel del jvla massa känslor från andra människor. Alla INFJ är nog inte empater, som jag är, och jag vet inte heller om detta karaktärsdrag kanske förstärks om man är empat, men jag kan garantera att det är på riktigt. Inget hokus pokus faktiskt.

Om jag dessutom känner personen väl smittas jag ännu lättare av deras känslor och ibland har jag ingen aning om det är mina känslor eller någon annans… Dilemma!

Ett vanligt beteende från INFJ är att spegla den andra personen; vänner, pojkvänner, familjemedlemmar, kollegor – dvs alla! När jag då umgås med flera personer, kanske med väldigt olika personligheter dessutom, så blir det jobbigt för mig – jag blir lätt förvirrad och förstår inte alls hur jag ska bete mig, vem jag ska vara.

Det är så här en INFJ relaterar till andra, genom att skapa ett band sinsemellan som den andra personen känner sig trygg med.

Detta är inte alls samma sak som falskhet. Det värsta jag vet är falska personer. Men det är svårt att förklara denna grejen för andra, som inte är INFJ, utan att de ska uppfatta det som om jag är falsk, så jag har helt enkelt slutat att försöka förklara detta, som så mycket annat…

Jag har definitivt en helt egen personlighet, och idag vet jag absolut vem jag är.

INFJ & telefoner – ett vanligt dilemma!

För min del har mobiltelefonen varit ett oerhört stressmoment, och särskilt under den tid som jag mådde riktigt dåligt.

Att konstant vara tillgänglig är absolut inte nyttigt för någon.

Idag har jag alltid min telefon på ”stör ej”, så i princip inga telefonsamtal går igenom. Alls. Att göra detta har varit ett viktigt steg för mig att läka, det har fått mig att lugna mig lite och jag tröstar den del av mig själv som fortfarande stressar lite över att inte vara tillgänglig 24 timmar om dygnet för alla, med att jag under större delen av mitt liv INTE heller varit tillgänglig dygnet runt. T.ex. när mobiltelefonerna inte fanns…

Folk verkar redan ha förträngt den perioden…

Dessutom förstår jag inte riktigt den här hysterin med att tala i telefon hela tiden? Varför kan man inte bara skicka meddelanden?? 😛

Världen vore så mycket trevligare om alla bara skrev till varandra… tänk så tyst och skönt det skulle vara…

INFJ – den konstanta terapeuten

Många vänder sig till en INFJ för att prata ut. Även många främlingar. På något sätt verkar det som om folk generellt känner sig trygga med vår energi och bara öser ur sig saker som vi inte bett om att höra.

För en INFJ är det inte lika självklart att det går åt båda hållen, för vi delar inte med oss så enkelt. Vårt djupaste innersta är det ingen som känner till. Ibland försöker vi, men det går åt skogen med en gång, och då kommer den klassiska avtrubbningen eller nedstängningen.

Jag kan försöka att förklara något men om jag märker att det går inte fram, så ger jag upp med en gång. Men att jag över huvud taget ska komma till den punkten att jag får för mig att öppna mig själv, så får det ha gått långt. Vanligtvis är det totalstängt.

bangkok quote rumi

INFJ DOOR SLAM

Den här är intressant. Vi försöker och försöker i relationer. Vi gråter och skäller och verkligen försöker in i det längsta. Tills det helt plötsligt en dag är tvärstopp. Då stänger vi dörren och går vidare. Bara sådär. Utan att se tillbaka.

Jodå, vi sörjer också när relationer går i kras, men går sällan tillbaka, om vi har lämnat. Vi har stängt den dörren nu. Nu går vi vidare. För vi har helt enkelt fått nog, och det som inte många förstår är att det tar så fruktansvärt lång tid innan vi verkligen får nog. Och vi har lidit så mycket innan dörren smäller igen.

Nästan så vi har sörjt färdigt när den dagen kommer, så vi kan gå vidare snabbt.

Så länge vi gråter och försöker prata om det, så går det att rädda förhållandet. När vi slutar prata, eller bara verkar neutrala (inga tårar alls alltså) – då har tåget redan gått. Over and out helt enkelt.

När jag läste det gick det som en rysning genom hela kroppen – klockrent!

Det finns massor av fler små märkliga anekdoter jag kan berätta om hur det är att vara INFJ, men jag vill ju inte tråka ut er 😉 Ville bara ge er ett smakprov på vad det innebär att vara INFJ. Det är underbart roligt – vareviga dag…

 

 

 

Har du gjort Myers-Briggs testet? Jag kan verkligen rekommendera det ifall du inte gjort det! Det öppnade mina ögon och fick in mig på rätt bana så att jag äntligen fick ro i själen. Kanske kan det hjälpa dig också 🙂 

Lämna ett svar

No Comments Yet.

Previous
Månadens foto: Rabnestøl, Norge
Vad är en INFJ?

error: Content is protected !!
%d bloggare gillar detta: