Bilderna av den magiska byn Tulum fick det att pirra i hela kroppen!
Jag hade sett fram emot Tulum så mycket, och före avresan tillbringade jag många timmar på Pinterest med att leta bilder. Tulum påminde mig om ett svunnet Thailand, en plats jag saknar djupt i själen. Den där friheten när man kunde gå barfota på HaadRin utan att skära sönder fötterna på allt krossat glas, eller repa fötterna på asfalten.
Jag saknar ”mitt” HaadRin, det som fanns på den tiden när det inte fanns någon asfalt på min favoritstrand. Sedan 2009, när jag upptäckte att mitt HaadRin var borta, har jag letat med ljus och lykta efter en annan plats, ett magiskt ställe som kan fylla den tomheten och saknaden.
Jag trodde att jag skulle finna detta i den magiska byn Tulum
Eftersom jag bokade boendet i Tulum ganska sent, och jag hade bestämt mig för att stanna där under jul och nyår (=högsäsong), så fick jag ta det som fanns kvar helt enkelt. Väldigt få prisvärda boenden fanns kvar.
Tulum är ett populärt resmål, för både internationella turister och inhemska. Det är en av alla magiska byar som finns i Mexiko, och det där är inget man bara får kalla sig utan grund. Det finns faktiskt en hel del kriterier de här byarna måste uppfylla för att få kallas just ”Pueblo mágico”.
Boendet blev så klart snordyrt – jag betalade 20 000 sek för 1 månad inne i byn!
Att bo på stranden var ju det jag allra helst ville, men jag lyckades inte hitta något under 30 000 kr, och jag kände att det var väl lite väl saftigt! 20 000 var även det långt över min budget, men det var jul och nyår och det trissade upp priserna. Jag tröstade mig med att jag skulle ha kök/kokvrå så att jag åtminstone skulle kunna äta billigt.
Hur det än var så fick jag lite ångesttankar över det hutlösa priset, men jag försökte dränka dem genom ett dagligt mantra som jag så klart stulit från en välkänd reklam –
”Because I’m worth it!”
När jag väl anlände till Tulum försvann pirret i magen.
Jag däremot… not so much!
Jag går ofta i keps när det är soligt ute, och hade varit på jakt efter en hatt sedan jag kom till Mexiko. Hattar är ju så Instagram-poppis, som ni förmodligen redan sett. Det jag ville ha var dock en hatt som var JAG och inte en random stråhatt, eller fedora, som alla så gärna klär sig i. Det såg så tjusigt och coolt ut på bild! Snyggare än en keps för en tant i 45+ åldern… Och praktiskt verkade det ju med – mot solen!
Jag gillar hattar, så klart, eftersom jag ville ha en! Men när jag bär en känner jag mig inte alls så cool, som jag tycker det ser ut på andra kvinnor. Jag känner mig tillgjord och larvig…
Hur som helst, efter att förstrött ha letat i flera butiker i Tulum hade jag insett att jag förmodligen inte skulle hitta någon hatt som passade mig. Men plötsligt händer det! (ja! en ny reklamstöld!)
Där var den – det stod banne mig mitt namn på hatten!
Det var i den där dyra affären ”Wayan”, som jag egentligen inte är så förtjust i, för den är dyr och säljer indonesiska saker… Hallå! Jag är i Mexiko! Men hur mycket jag än ogillade affären och dess koncept, så hängde den där – en illgrön hatt! Det gick inte att förneka att den kallade på mig…
Här kom jag med mina Tokidoki grejer, en illgrön hatt och andra skrikiga färger…
Med hatten på blev jag ännu mer en utböling. Mina kläder var glatt 80-tal, inte boho-chic! Allt handlar så klart om hur man relaterar till vibbarna på en plats, men Tulums vibbar stämde inte alls. Det var inte ”min” tribe som fanns i Tulum. Hur mycket jag än ansträngde mig, kändes det som om jag hamnat i en ytlig balja… med gegg…
Tulum är stort, om man inkluderar både stranden och byn. Om man bor i staden, eller byn, så vill man lätt kunna ta sig ut till stranden, för där finns magin. Stranden är så lång – drygt 2 mil lång – och allt är utspritt utmed hela sträckan, så om man bor där vill man också lätt kunna ta sig till något ställe. Så man behöver en cykel…
Man vill ha en cykel i Tulum, helt enkelt.
Jag försökte då hyra en! Hör och häpna! Över 1000 sek för en hyrcykel i 3 veckor! Veckan före hade jag varit runt och frågat om 1 månads hyra, och hade faktiskt fått ett något billigare pris, men ändå närmre 1000.
Korkad och snål som jag var, så tog jag inte det, för jag levde i villfarelsen att jag skulle hitta något mycket billigare! Ja, eller hur!? I Tulum! Nu var det ju dessutom ingen som ville erkänna att de gett mig ett billigare pris tidigare, så förhandling var ju bara att glömma. För övrigt något väldigt svårt i en by som Tulum, där turisterna verkar ösa ut pengar, utan någon som helst eftertanke.
Så lokalborna säger trevligt, men bestämt, nej, tack till prutning.
Istället lackade jag nu ur och köpte en helt egen mexikansk cykel! Jag skämdes så klart inombords för att jag så uppenbart gick emot miljötrenden, som är så extremt stor i Tulum. Det där med att lämna färre avtryck efter sig och sånt… det där som faktiskt är en vettig tanke…
De gjorde mig dock så förbannad att jag inte kunde låta bli att köpa cykeln. Hej, kapitalist! Hyrpriserna var ju faktiskt rena rama ockerpriserna!
Hur är det ens möjligt att det är billigare att köpa en helt ny cykel än att hyra en i 3 veckor??
När jag var i Kina 2017 hyrde jag en cykel i 3 månader för mindre än en tredjedel av det pris de ville ha för 3 veckor! Absurt!
Hur som helst gick cykeln till något bra när jag åkte hem, då jag skänkte den till en av kvinnorna som arbetade på mitt boende. Så förhoppningsvis används den än idag. Där minskades väl mina avtryck något i alla fall… eller?
Restaurangerna då? Hur var maten i den magiska byn Tulum?
Matutbudet i Tulum är inget jag vill klaga på. Här finns mängder av restauranger där det serveras både onyttigt och nyttigt, kött och veganskt, mexikanskt och internationellt. Vad du än kan tänkas vilja ha, så finns det i Tulum. I stort sett.
Till en början var jag dock lite nedslagen då jag endast lyckades hitta till de där dyrare restaurangerna där notan varje gång, utan några som helst problem eller minsta ansträngning, gick loss på 100 sek ($200mxn). När jag varit där någon vecka och vandrat hela staden upp och ned, hittade jag så småningom de där guldställena – haken – de med billig och god inhemsk mat!
Det är haken man vill hitta, dit den inhemska befolkningen går, för där vet man att det är bra käk!
I Tulum finns massvis med restauranger som enbart serverar veganska och vegetariska alternativ, men det finns oftast väldigt bra alternativ även på vanliga mainstream restauranger. Smoothies, juicer och andra hälsotrender var också stort.
Det enda jag inte gillade med restaurangerna var den här hysterin med att boka bord. Jag undrar om det inte är lite amerikaniserat kanske… Vi som svenskar bokar visserligen bord, men bara när det är något speciellt. Vad jag vet!
Visst, det är väl absolut inget fel med att ha lite framförhållning och planera vad man ska göra om kvällarna, men jag tyckte det skänkte en ganska dyster stämning över hela vistelsen. Är jag på semester vill jag vara impulsiv! Och känns det inte lite väl lamt att boka bord till sig själv…?
Svar: jo, för en introvert gör det nog det!
Tulum stad är full av färgglada hus och mycket graffiti, som så många andra städer i Mexiko – något som jag uppskattar väldigt mycket. Otroligt vackert.
Men på det stora hela, Tulum, och jag vet att jag går emot strömmen här, men sanningen är att jag blev inte kär i dig när jag väl träffade dig. Jag önskar att jag hade träffat dig för några år sedan när du hade den allra största charmen och förmågan att förbli något verkligt unikt, som jag är säker på att du en gång var, men idag… nej!
För mig är du bara ett tomt skal utan någon substans alls. Jag kände ingen magi, utan för mig kändes du bara som ett överdrivet upptrissat, dyrt semestermål.
Turisterna har totalförstört den magiska byn Tulum. Verkligen en tragedi!
Autentiskt? Inte cliché? Inte förstört? Det känns inte som om vi varit på samma ställe…
Senast för ett par dagar sedan läste jag en blogg som förälskat beskrev Tulum och babblade om hur icke överreklamerat det är och hur autentiskt det är, och hur det inte känns cliché eller blivit förstört av turism!
Eeeh, va?
Det jag dock kände magi inför var de fina vännerna jag träffade lite här och där… lurviga vänner… <3
Redigerad 190125: såg en dokumentär som handlar om Tulum som verkligen är sevärd. En halvtimme av ditt liv… Här berättar de även att Sargassotången som Tulum haft såna problem med det senaste året dyker upp pga att det finns spår av avföring i vattnet… NICE one, Tulum!
Har du varit i Tulum? När var du där och vad tyckte du? Dela gärna med dig i en kommentar…
Kommentera gärna