Den första resan jag gjorde 2018 bar av till Hurghada Egypten. Jag fick ett plötsligt infall att det nu var dags att äntligen se Egyptens magiska ruiner (och pyramiderna, så klart…). Eftersom jag aldrig tar sommarsemester så bokade jag min resa i april; en restresa – en all inclusive till Hurghada Egypten. Ja, restresa!
Galet för att vara mig eller hur!
Jag tycker att jag är en ganska härdad och van resenär. Mycket skit har jag sett och upplevt under de 25 år som jag rest omkring i världen. Inte ens den misär jag såg på vissa platser i Indien på 90-talet kunde mäta sig med vad jag såg i Hurghada. Kanske blev det mer påtagligt på grund av att jag befann mig mitt i öknen, och allt damm och sand som yrde, jag vet inte…
Hurghada Egypten
Förutom att det såg skabbigt ut överallt så stod det gamla trasiga fordon överallt också, vilket inte bidrog till en trevligare miljö precis…
I Hurghada Egypten kände jag mig som en blåögd liten flicka som levt i en skyddad verkstad i hela sitt liv, och för första gången släppts ut i vida världen.
Jag kände mig som Siddharta ute på sin första vandring utanför palatsets väggar.
Ett par barn lekte i den fruktansvärda gatumiljön. Det ena barnet hade en pyjamas på sig, han var smutsig och härjad, och barfota. Barfota på en gata full av glasskärvor och all annan massa skräp. Trots detta spelade ett stort leende på hans läppar.
Fick mig att tänka på Mahatma Gandhi (och även min vän Helena!):
Jag grät för att jag inte hade några skor. Tills jag mötte en man som inte hade några fötter…
Turisterna hade övergett Egypten under arabiska våren, och det hade fått fasansfulla konsekvenser för egyptierna. För min del kändes det ju bra, då det inte var knökat med turister överallt – jätteskönt för mig. Dock oerhört tragiskt för människorna som försökte överleva på turister som uteblev.
Turisterna uteblev och folk fick svårt att försörja sig…
Trots misären och den obekväma känsla den väckte inom mig, lyckades jag få se och uppskatta en hel del. Jag fick ju se pyramiderna.
I Kairo blev jag guidad av en kvinnlig (!) guide. Det här med kvinnlig guide var en stor grej för mig, eftersom Hurghada verkade helt berövat på alla egyptiska kvinnor. I stort sett alla arbetare jag såg – både på hotellet och inne i stan – var män. Jag såg en och annan kvinna strosa runt på stan, men det var väldigt få kvinnor som jag såg som arbetade, om ens någon.
Det var en kvinna som hade en liten butik på hotellet, men hon var från England, så det räknas ju knappast…
När jag anlände till Hurghada slogs jag som sagt av misären som de kallade sitt hem. Det var tragiskt att se alla övergivna hotell, alla byggnader som stod halvfärdiga. Allt var som en stor byggnadsplats, som aldrig någonsin skulle slutföras, för pengarna var slut.
Samtidigt som det var tragiskt att se all denna misär, så var det en annan hjärtefråga som gjorde ännu mer ont i själen, och det var att se hur djuren hade det. Hur hanterar man denna fråga om djurhållning?
Hur säger man till en person som lever i total misär att ”ni måste behandla djuren bättre!” utan att låta som en pompös jvla kärring?
Till min glädje såg jag att många människor satte ut mat till de hemlösa katterna som fanns överallt, givetvis åt ju hundarna också och det verkade också okej. Det värmde mitt hjärta ganska mycket.
Men jag förstår att det är ett dilemma. Många har inte ens råd att mata sina barn, så hur kan man be dem prioritera djuren?
Själv köpte jag kattmat till en samling kattungar de dagar jag var där. De var jättesöta och så smutsiga. Och så hungriga. Sista dagen hade jag köpt på mig ganska rejält och lämnade av hos en man som bodde i huset precis där katterna höll till. Jag hade även köpt tallrikar som han lätt kunde hälla upp maten i. Han lovade att ge maten till katterna.
Badade i Röda Havet – salt och mysigt.
Träffade massor av nya kattvänner, som jag tyvärr aldrig kommer att träffa igen.
Jag vandrade runt mycket i Hurghada – fick stora blåsor på mina fötter på grund av detta. Det var så fruktansvärt varmt och jag hade värdelösa syntetsandaler… Försökte hålla mig borta från uppenbara ghetton, men om jag ska vara helt ärlig så såg hela Hurghada ut som ett ghetto så det var inte det lättaste…
På det stora hela blev jag något besviken på Hurghada. Jag har alltid hört så gott om det, visserligen historier från Hurghadas ”glansdagar”, men ändå. Jag var inte alls förberedd på att det var så mycket öken, och det beror ju på att jag var dåligt påläst.
Hurghada ligger i öknen, det hade jag totalt missat!
Jag bodde lite off, väldigt långt från stan, så det var också en liten miss. Men om jag ska vara helt ärlig var inte själva centrum så mycket att ha ändå, så det hade spelat någon roll om jag hade bott där. Så ja, Hurghada – besviken eller inte – det var ändå en härlig semester!
Har du varit i Hurghada Egypten? Vad är din uppfattning? Lämna gärna en kommentar!
Kommentera gärna