San Cristobal de las Casas, eller Jovel som det heter på ursprungsspråket, är en helt fantastisk liten bergsby. Det är en av alla magiska byar som finns i Mexiko, precis som Tulum. Jag trivdes från första stund, eftersom stämningen kändes rogivande här.
När jag kommit till Mérida upptäckte jag att det faktiskt fanns något genuint på Yucatán-halvön, och det gjorde mig glatt överraskad. Hittills hade tyvärr min erfarenhet med landet varit att allt var uppbyggt för turister.
Ja, jag förstod att Yucatán förmodligen skiljde sig från resten av Mexiko, men kände mig ändå nedslagen.
Men det blir väl rätt tradigt ganska så snabbt…
Och ja, jag förstår varför det blir så, och ibland kan jag faktiskt till och med uppskatta den där extra ”lyxen”, som det kan medföra. Att ha tillgång till precis allting i en omedelbar närhet blir en slags bekvämlighet, som sedan kan vara svår att vänja sig av med.
Så jag gav mig av till San Cristobal de las Casas utan några särskilda förväntningar, och hade nog en vag känsla av att det även här skulle vara ganska turistigt. Till min stora glädje hade jag fel. Igen.
Jag möttes istället av en mysig och unik by. Visserligen ligger det många överdrivet lyxiga och dyra matställen utmed gågatan, men det gör det väl överallt? Wifi finns i varenda hörn, men det är också vanligt i Mexiko. Jag tyckte ändå att det kändes mexikanskt.
Det kändes äkta. Staden var inte uppbyggd för utländska turister!
San Cristobal de las Casas ligger i den stora gröna delstaten Chiapas. Eftersom jag i början av resan varit intresserad av att ta mig ut till någon nationalpark tänkte jag att San Cristobal de las Casas nog kunde vara ett bra utgångsläge. Det blev dock ingen nationalpark. Tidsbrist och allt det där…
Och japp, jag vet – spara till nästa gång…
Området är väldigt rikt på bärnsten. Jag har aldrig varit riktigt förtjust i just bärnsten – det är ju ingen riktig sten 😛 . Nu fick jag dock se bärnsten i färger och nyanser jag aldrig tidigare skådat, vilket väckte mitt intresse något. Otroligt vackra handgjorda exklusiva silversmycken överallt. Hur som haver blev det inget köp ändå.
Färgglada Mexiko…
Det finns så otroligt färgglada vackra hus i Mexiko, till och med kyrkorna är färgglada i detta land. Jag tolkar det som att Mexiko tagit sin inspiration från ursprungsbefolkningarna, som nog med all sannolikhet var lite färggladare än conquistadorerna.
Många likheter mellan Sydamerika och Mexiko…
När jag väl anlänt till byn gjorde jag mitt sedvanliga; jag traskade runt staden, fotade här och fotade där. Besökte en kyrkogård, och hade för lite vatten med mig, ja ni vet det där vanliga jag sysslar med… 😛 Så fort solen försvann blev det genast svinkallt, således var jag ständigt fel klädd.
En sån där härlig plats där det är omöjligt att klä sig rätt…
Jag var även uppe på en utkiksplats, där det låg en kyrka: Iglesia de San Cristóbalito. Väldigt fin utsikt… Vägen upp dit var mysig. Graffiti/gatukonst kantade promenadstråket, hundarna njöt av solen, och fåglarna kvittrade.
Det var verkligen helt magiskt.
En dag var jag hungrig och beställde in en god, matig soppa… trodde jag. Jag kom inte särskilt långt på min spanska när det kom till maträtter. Om jag får gissa är det nog många rätter, vars namn härstammar från urinvånarna.
Trots att det står kyckling/höna blir det inte riktigt alltid vad man förväntat sig…
Missa inte marknaden längst upp på gågatan, om du tänkt besöka San Cristobal de las Casas. Fortsätt bara rakt igenom marknadens första del, där de säljer mexikanska turistprylar och souvenirer. Här finns visserligen en hel del fina souvenirer, så passa på om du är sugen. Men sedan går du vidare.
På den inhemska marknaden hittar du kläder, skor, frukt, grönsaker… och lite till!
Det ligger en flygplats i Tuxtla Gutierrez, som ligger precis granne med San Cristobal de las Casas. Det gjorde det smidigt för mig att ta mig både hit och härifrån. Eftersom detta var i slutet av min resa blev jag alltmer stressad. Buss var inte att tänka på.
Mexiko är ju bara så mycket större än jag trodde… 😛
På det stora hela blev nog San Cristobal de las Casas min absoluta favoritplats i Mexiko. Isla Holbox var ju definitivt min favorit när det gäller stranddestinationer, men San Cristobal de las Casas vann helt klart stadsloppet…
Här var kallt, och inte alls som jag tänkt mig Mexiko skulle vara, utan mer sydamerikanskt stuk. Men hela Mexiko var egentligen ganska mycket mer ”sydamerikanskt”, mer än jag förväntat mig. Det var också något med atmosfären som fick mig att slappna av och bara njuta av tillvaron.
Ibland behöver man inte alltid en strand för att njuta när man befinner sig i paradiset…
Har du varit i San Cristobal de las Casas? Vad tyckte du? Blev du också kär i den mysiga lilla byn? Lämna gärna en kommentar!
Kommentera gärna