Tai Chi i Yangshuo, Kina

Trasig och sliten hade jag anlänt till skolan där jag skulle träna Tai Chi i Yangshuo. Jag hade tagit en vecka semester i Beijing där jag njutit av hotellpoolen när jag inte sprang runt i staden eller åkte på sightseeing. Ändå kände jag mig illa sliten. Det hade varit en riktig pärs det senaste på jobbet, men det var väl alltid en pärs på jobbet…

Mitt blodtryck var katastrof, eller snarare mitt diastoliska tryck (undertrycket) var katastrof! Ibland var det nästan lika högt som mitt övertryck. Jag hade också haft daglig migrän nu i 1 1/2 år.

Det är lång tid för ett enda ihållande migränanfall.

Inte konstigt att jag var så less på att umgås med människor. Så fort jag kom hem drog jag täcket över huvudet och vägrade prata med någon under hela min vecka hemma. Jag var ju tvungen att hinna återhämta mig till nästa veckas jobb.

Så där höll det på, och nu kunde jag inte ens minnas när jag senast verkligen känt att jag mådde bra. Eller ens känt mig någorlunda utvilad.

När jag väl bestämt mig för att träna Tai Chi i Yangshuo gick det snabbt att boka resan. På Yangshuo Traditional Tai Chi School kunde man träna antingen halvtid eller heltid. Heltid var 4 timmar om dagen, men det lät lite saftigt för mig med tanke på min trasiga kropp.

Jag var helt enkelt inte säker på hur den skulle reagera om jag helt plötsligt började plåga den med träning!

Därför bestämde jag mig för att köpa träning på halvtid. Bokade mitt eget rum + 3 mål mat om dagen, för inte ens 20 000 kr. Kost och logi + träning i 3 månader – otroligt billigt! Jag kände att det kunde skulle bli favorit i repris på just hur mycket pengar jag spenderade… jämfört med min 1:a långresa då!

I början av september gav jag mig av, och nu var jag alltså här. Trots att skolan är liten finns här ändå 3 stora utrymmen för träning utomhus (inga inomhus). Vanligtvis är vi ca 10 studenter per lektion, dvs små och personliga lektioner. De flesta av oss bor på skolan, men en del dyker bara upp då de bokat en introduktionskurs eller liknande på ett kort besök i Yangshuo. En del av studenterna på skolan har varit här väldigt länge, men är inte redo att lämna ännu. Desto mer de lär sig, desto mer inser de att de måste stanna. Säger de…

En Tai Chi grupp från Frankrike besöker skolan årligen, och det är ofta även kineser som kommer från andra städer för att träna.

Skolan grundades av shifu Wu Heng Dong (Wu Kim) och shifu Wu YuPing. Shifu = mästare. De lär ut Chen stilen.

Shifu Kim och shifu Ping har tränat Tai Chi nästan hela sina liv. Båda inspirerar till självförtroende och som lärare har de utrustat sig med obegränsat tålamod. De är otroligt duktiga och jag tycker alltid det är fascinerande att se på när de utför Tai Chi. Det ser så oerhört lätt ut, som om allt utförs utan minsta ansträngning. Tills man gör det själv – stel som ett kylskåp och klumpig som en elefant.

Oh, nej, det var inte alls så lätt som det såg ut!

Kolla gärna in en typisk lektion på skolan; hittad på skolans YouTube kanal: Traditionaltaichi

Det känns fortfarande som om jag precis anlänt. Jag tränade halvtid i ett par veckor, och har precis börjat träna heltid nu. Det funkade hyfsat bra med nacke och migrän. Jag har dock hittills hoppat över lektioner varje vecka på grund av migrän, så jag är inte riktigt där ännu, men jag märker stor skillnad.

Det finns en del knepiga grejer att få koll på när man börjar träna Tai Chi, eller så var det för mig i alla fall. Det som har varit svårt har varit bland annat andningsövningarna, Qi Gong, stående meditation. Det har varit, eller är, oerhört kämpigt att ha ståendes meditation i 20 minuter (trots det lyckades jag, mer eller mindre, med 45 minuters stående meditation förra fredagen!). Jag har lätt för att bli yr vid dessa aktiviteter och svimningskänslan är påtaglig.

Det är tydligen ett tecken på att jag andas fel!

Ytterligare problem: att använda höfterna rätt – och nu menar jag att använda kraften från höften istället för överkroppen – OMG – otroligt svårt! Jag är även riktigt stel när jag stretchar, vilket är märkligt då jag ofta tycker att jag är smidig när jag yogar… Stel som en pinne när jag utövar Tai Chi och ja… listan kan göras hur lång som helst egentligen.

För tillfället känns det som om jag befinner mig i något slags vakuum där jag absolut inte kan komma ihåg en specifik sekvens jag lärde mig förra veckan. Jag utför den, eller snarare ”apar efter” antingen min shifu eller någon träningskompis.

Så fort jag avslutat sekvensen är den bortglömd! Helt borta!

Jag vet inte om det är för att jag inte är tillräckligt fokuserad eller bara blockerar det eller om jag verkligen bara suger…

Jag upplever att jag inte utvecklas alls. Tai Chi är något man måste arbeta med i åratal, så det kommer förhoppningsvis att förändras och när jag lämnar Kina kommer jag kanske inte ha lika svårt att andas, kanske kan utföra stående meditation i 30 minuter utan att känna mig som en total loser. Jag kommer kanske kunna utföra min form utan minnesluckor och jag kommer kanske vara så avslappnad, på alla de rätta ställena.

Men om jag skulle lida av megalomani och tro jag är så avslappnad som jag någonsin kan bli, då måste jag verkligen påminna mig om min träningskompis Joshs ord:

 

Never assume you can’t relax more!

 

och så startar allt om från början… allt i livet är en cirkel… andas in, andas ut…

 

 

Har du tränat Tai Chi? Har du kanske till och med tränat Tai Chi i Yangshuo? Eller i Kina? Vad är dina upplevelser? Dela gärna med dig i en kommentar.