Chichen Itzá. Ett besök visade sig vara lite kontroversiellt. För en del… Då och då springer man in i folk när man är ute och reser; andra resenärer, som – IMO – har en väldigt udda syn på livet och världen.
Jag pratar om de där människorna som eftersöker det ”autentiska” – inget annat duger.
Ni vet de där som tycker att allt som har den minsta gnuttan turism i sig måste föraktas, men som ofta i samma andetag inte har några som helst problem med att ta lite droger på resan för det är ju ballt, och man är ju på semester…
Missförstå mig inte nu, jag letar också så klart efter det autentiska, ett lands äkta kultur. Jag reser inte för att jag vill se likadana generiska platser där de säljer likadana saker och man äter samma fast food från samma stora kedjor. Jag vill så klart uppleva det som verkligen är inhemskt.
Ibland gillar jag dock att komma till ett ställe som Fisherman’s Village på Koh Samui, eller Playa del Carmen, Mexico.
Jag har varit i hålor och på landsbygden i bland annat Nepal och Thailand, där jag varit den enda utlänningen. Upplevt riktig nepalesisk och thailändsk kultur – och det är väl därför man reser! Samtidigt uppskattar den bortskämda personen i mig att kunna slinka in på ett ställe och få en billig massage, och/eller sätta mig på en mysig restaurang vid stranden där de serverar färskpressad juice eller smoothies.
Färskpressad juice dricker man inte i hålan ute i bushen – där dricker man hembränt eller cola!
Och ja, jag kanske är lite lam för att jag gillar just sådan här skitturism, men det handlar väl om att vara bekväm och kunna få lite vardagslyx om jag känner att jag behöver det. Det innebär absolut inte att jag inte uppskattar det som är unikt för Nepal eller Thailand (i dessa fall). Det innebär bara att jag nog är lite bortskämd…
Jag vill ha en perfekt mix av båda två.
En av mina favoritfilmer sedan några år tillbaka är den svenska filmen ”En gång i Phuket”. Den är så banal och så på spiken vad gäller Thailand och många som åker dit. Jag kände igen mig direkt när jag såg den – folket man mött – de där som hävdar att de bara är ute efter äkta upplevelser, det ”riktiga” Thailand (eller Indien, eller vilket land man nu befann sig i), och sedan hänger de bara någonstans med andra resenärer, pratar engelska med varandra och knarkar dagarna i ända.
Verkligen så äkta!
Det är också denna typ av människor som skriker om att de inte vill se något turistigt, inte uppleva något som ”alla andra” gjort. De vill hellre uppfinna hjulet på nytt, se hjärtat av landet – umgås med lokalbefolkningen osv osv yada yada ad infinitum.
I Mexiko finns 35 UNESCO världsarv, och Chichen Itzá är ett av dem. För mig är det ett absolut måste att se Chichen Itzá när jag väl är här (i skrivande stund befinner jag mig i Mexiko). Ja, jag kanske låter fördömande nu, men jag måste säga att jag blir rejält chockad när jag hör att man inte vill se Chichen Itzá pga att det är ”för turistigt”.
Chichen Itzá… en turistfälla?
Alla känner uppenbarligen inte så, för det var många andra som tittade på underverket när jag var där. Vissa vägrar dock, som sagt, åka dit för att ”det är för turistigt”. Att ens skriva dessa ord känns helt absurt för mig.
Ja, det är klart att det är turistigt, för det var en av de största städerna i Mayariket. Det är ett av världens underverk, för gusses skull! Ska man hoppa över detta underverk nu för att det har blivit ”för turistigt”?
Nåväl, det är väl var och ens beslut, så klart och ja, så här i efterhand kan jag intyga att det var turistigt. Det fanns massvis med försäljare vid Chichen Itzá, men i all ärlighet – de här försäljarna framstod som små lammungar jämfört med dem jag träffade när jag besökte Angkor Wat i Kambodja.
I Kambodja sprang barnen efter mig och tjatade på mig att jag ”verkligen behövde köpa detta för en dollar”. Sedan tittade de på mig med sina stora bruna ledsna ögon för att riktigt krossa mitt hjärta – en komplott eller hur!? Försäljarna vid Chichen Itzá var avslappnade, skrek ”hola” och ”1 dollar” emellanåt, men särskilt mycket mer hände inte…
Om jag tyckte att det förstörde upplevelsen? Absolut inte.
Har du någonsin varit vid den kinesiska muren? Vid 2 olika tillfällen har jag besökt Mutianyu – med 23 år mellan varven. Nu för tiden är det ganska jippo-artat måste jag säga – jämfört med 1994. Vidare, om man tittar på bilder från Badaling, dit de flesta kineser åker när de vill uppleva detta underverk, så ser det helt galet ut! Så knökat med turister och försäljare så jag tvivlar på att det ens får plats en enda liten själ till uppe på muren. Å andra sidan vet jag ju av erfarenhet att det alltid får plats en kines till…
Men jag bryr mig inte! Jag vill uppleva den anrika kulturen, underverken, allt annat stänger jag av.
I vanlig ruin-procedur hade jag sett till att anlända till Chichen Itzá strax efter öppning. På parkeringsplatsen fanns redan några bussar; bussar från Cancún och andra semesterorter i Quintana Roo (Yucatán).
Jag är introvert (nej, men det var väl en chock!), så jag avskyr gruppresor och annat trams där man buntas ihop med en massa främlingar och tvingas vara social och trevlig. Det kan förstöra hela upplevelsen för mig. Jag tar mig hellre runt ensam, så jag slipper prata med någon (!).
Därför hade jag valt att stanna några nätter/dagar i Valladolid, och använde den byn som utgångspunkt för mina besök vid de olika ruinerna. Detta gjorde också att jag kunde anlända något tidigare än större andelen av busslasterna gjorde, vilket tilltalade mig.
Det första jag stötte på när jag kom in var ”El Castillo” – Kukulkans tempel – som är den allra kändaste byggnaden i Chichen Itzá. Det var ganska folktomt så jag fick ett par fina bilder, och fick samtidigt känna av atmosfären.
När det blev för många människor som klappade i händerna (det är en grej man måste göra!) på ”framsidan” där jag stod, så gick jag helt sonika runt på andra sidan – där fanns inte en kotte. Perfekt!
Alone again!
Pyramiden är inte fullt restaurerad på samtliga sidor, och eftersom jag gillar ruiner så föredrar jag ju så klart när det inte är perfekt restaurerat.
Så här kan det se ut när det är ”för turistigt” på Chichen Itzá – folk överallt… Såå trångt!
Efter ett par timmar började folket strömma in och när jag lämnade Chichen Itzá så var det oerhört mycket folk överallt. Jag tjuvlyssnade på 3 danska unga killar som tog bilder på varandra framför ”El Castillo”. De dividerade om huruvida de skulle gå runt och kolla på resten av staden, men bestämde sig för att:
Nä, det räcker nu. Vi har ju fått bilden!
Så kan man också resonera om man vill bocka av underverk eller jagar likes på Instagram…
Jag tog väl så klart också en selfie framför ”El Castillo” när jag anlände. Något minne måste ju en flicka ha! 😉
För att återvända till chocken som inspirerade mig till det här inlägget: även om det var mycket folk överallt förstår jag verkligen inte hur man kan välja bort Chichen Itzá och istället åka och titta på de mindre kända ruinerna, som t.ex. Ek Balam.
Varför inte överdriva som jag – besöka allihop!?
Jag besökte Ek Balam dagen efter Chichen Itzá. Ek Balam är dock litet jämfört med Chichen Itzá, så 25 personer gör att platsen känns ganska knökad, medan 2500 personer på det enorma området Chichen Itzá knappt ens märks. Så om man ska vara petig så rent platsmässigt är väl Ek Balam då mer turistigt än Chichen Itzá…
Till syvende och sist – jag förstår inte hur man tänker och skulle aldrig hoppa över ett ställe för att det är ”för turistigt”. Åtminstone inte när det handlar om världens underverk. Det finns ju en anledning till varför Chichen Itzá blivit turistigt, och varför man vill gå miste om det när man är där, är för mig helt obegripligt.
Vad tycker du? Har jag helt enkelt tunnelseende här? Är jag kanske rent utav fördömande? Droppa en kommentar…
Kommentera gärna