Vad är Tai Chi?

När jag stolt proklamerade att jag minsann skulle åka till Kina för att träna Tai Chi i 3 månader fick jag per automatik (nästan) frågan: ”Vad är Tai Chi?”. Svaret jag gav dem var något svammel om att det var en ”intern kampsport”. Det egentliga svaret är dock så mycket större än så.

Tai Chi is a Chinese martial art, which is practiced both for its defensive purposes and health benefits.

 

Vad är Tai Chi / Taijiquan / T’ai Chi Ch’uan?

Kärt barn har många namn, och Tai Chi kan stavas på alla ovan sätt, utan att det för den sakens skull betyder något annat. Så vad är Tai Chi då?

Som jag nämnde ovan räknas det som en intern kampsport, en kampsport som fokuserar på styrkan inifrån, istället för en extern kampsport, exempelvis Kung Fu eller Karate, som fokuserar på kroppsstyrkan.

Visserligen har de flesta kampsporter fokus även på inre mental styrka, men inte på det sätt som Tai Chi har.

Det finns 5 huvudstilar – Chen, Yang, Sun, Wu och Woo. Jag kommer dock inte djupdyka i något svamlande om någon av dem, eftersom det skulle bli just svammel, då jag inte har någon vidare koll på stilarnas likheter/skillnader. Om du är intresserad av en jämförelse finns det massor av YouTube videos som jämför de olika stilarna, sök bara på Chen vs Yang, till exempel.

Ibland tycker jag det är enkelt att se skillnaderna, men andra gånger… not so much.

Chen style Tai Chi – 陳氏太極拳 – är originalformen och grunden till alla de andra stilarna. Stilens ursprung finns i byn Chenjiagou (Chen byn) och familjen Chen, grundarna av byn. Eftersom det inte finns någon dokumentation från före 1600-talet är historierna något luddiga om hur, varför och när Chen familjen faktiskt utvecklade Tai Chi.

Vem utvecklade Tai Chi – vem är dess Fader?

Det var en gång en väldigt legendarisk man, som visserligen inte var legendarisk på den tiden, men han skulle bli. Mannen var en tao präst och Zhang Sanfeng var hans namn. Om man ska tro legenden blev han 307 år gammal och lyckades också anskaffa sig övermänskliga krafter och en enorm inre styrka. Enligt denna legend är han Tai Chins fader, eller kanske mer förfader…

Det var en gång en annan man, som hette Chen Bu. Han grundade byn Chenjiagou 1374. Chen Bu kom ursprungligen från Shangxi och var skicklig på kampsport, så hans by blev berömd just för sin kampsport.

Nio generationer senare levde en man vid namn Chen Wangting, och kanske uppfann han inte taijiquan (Tai Chi), men han la  bland annat till Yin-Yang teorin till praktiken. Den nuvarande formen av Tai Chi verkar ha utvecklats under 1600-talet av just Chen Wangting.

Koncepten

NEIJIA

Intern kampsport (neijia) – detta betyder att kampsporten fokuserar på det interna, det mentala, från en qi-relaterad vinkel. Kung fu, till exempel, är en extern kampsport, eftersom den fokuserar på det externa, styrkan. Man använder inte heller sina muskler i Tai Chi – man kan inte använda sina muskler, då låser sig Qi. Istället använder man sig av sina ligament, och styrkan kommer från insidan.

TAIJI

Konceptet taiji betyder ”Supreme Ultimate” när det handlar om Yin-Yang filosofi. Yin-Yang är en enhet istället för två, en filosofi sammankopplad med Taijis rörelser. Yin-Yang flödet skapas av Taiji; rörelse/aktivitet skapar Yang och lugn skapar Yin. Taiji är grunden för Tai Chi, som också grundats på Yin-Yang och Tao.

QI

Konceptet qi som nämns ovan – vad betyder det egentligen? Livskraft, ”energi från materia”, energiflöde, osv. Qi är den huvudprincip, som TCM (traditionell kinesisk medicin) är baserad på. Qi är ett något luddigt icke-vetenskapligt koncept, som jag personligen tror existerar, medan andra kanske inte tror, och det är okej det också, så klart. Man måste själv besluta sig för vad man ska tro på här i livet.

Jag har för mig att jag läst att det går att mäta qi – alltså som energi – rent vetenskapligt. Men det behöver man ju inte heller tro på om man inte vill…

Det finns också övningar för att balansera qi. Dessa övningar kallas qi gong, och är så gamla och anrika som 4 000 år! För några år sedan när jag låg inlagd på smärtrehabilitering utövade vi någon slags västerländsk-anpassad sittande qi gong varje morgon.

Detta var min första kontakt med qi gong, men absolut inte den sista.

YIN-YANG

Yin-Yang – de flesta av oss känner väl till symbolen. Populär som tatuering, smycken, dekoration, m.m. Läran om Yin-Yang är gammal, och tros ha sitt ursprung någonstans under 200-talet f.Kr. Yin-Yang står för enhet i allt, och visar hur världen hänger samman/är sammankopplad, att allt hör ihop.

Allt har sin Yin och Yang motsvarighet, och det är otroligt komplicerat – jag skulle inte ens ge mig in i den diskussionen, men måste ge er ett exempel: häromdagen hamnade vi i en diskussion om Yin-Yang nämligen på en lektion. Jorden är Yin och himlen är Yang, men uppåt mot himlen är Yin och nedåt mot jorden är Yang. Eeeh?

Jag gillar Tai Chi. Det är en träningsform det tar många år att bemästra, om man ens någonsin kommer att göra det. Det finns alltid utrymme för utveckling, och det verkar som om man aldrig blir fullärd. Därför kan man ju inte heller bli uttråkad. Så tänker jag.

Det är ju dock svårt att slappna av och göra rörelserna så där obehindrat och avslappnat. Men övning ger färdighet.

Efter ett tag märkte jag skillnad i kroppen. Träningen hade effekt! Mitt blodtryck är stabilare och har gått ned, migränanfall har minskat i antal (men det tror jag även är en kombination av akupunkturen), smärtan i nacke och axlar har dämpats.

På det stora hela mår jag mycket bättre.

 

Har du tränat Tai Chi, eller tränar du fortfarande? Vad tycker du? Lämna gärna en kommentar!