2021 – wtf var det?

Lite sent på det, men det tar alltid lite tid för mig att avsluta och sy ihop säcken. Jobbigt med ”nya” grejer… 😛 Så, jaha, jag fortsätter obarmhärtigt den här årsrecensionstraditionen. 2021. Året som Gud OCH Satan glömde eller?

När jag stod på gränsen mellan 2020 och 2021 tänkte jag att nu minsann… nu kan det minsann inte bli värre. Men jodå det kunde det visst det.

2021 var året som totalt spårade ur och logiken, ja den försvann käpprätt ut i skogen, eller for åt pipsvängen som Pippi skulle ha sagt…

Precis när jag tänkte att nu kommer ljuset i tunneln, nu är det snart över, så vecklas det ut ett ännu mer intrikat händelseförlopp som ingen hade kunnat förutse. Åtminstone ingen mentalt frisk person. Man undrar ju vem som kommer på allting?

Vem är skaparen till den här mentalsjuka bergochdalbanan?

Jag pendlade ständigt på gränsen till mental och själslig kollaps, och endast ett år tidigare skulle tanken på en så här absurd verklighet ha tett sig fullständigt otänkbar. Ändå står vi här idag i allas vår absurda verklighet, men ingen verkar ens varken förvånad eller bekymrad. Business as usual!

Vi reflekterar inte ens över att vår verklighet är som hämtad ur en dystopisk film!

Det dystopiska temat har varit allestädes under året 2021 och hur mycket jag än ansträngde mig så gick det inte att komma ifrån. Det är som att sitta fast i ett tuggummi som både luktar illa och som får en att må illa. Konstant. Om och om igen.

Vi är mer eller mindre instängda, och uttråkade som vi är hatar vi på allt och alla, helst de som tänker annorlunda än vi själva. Oliktänkarna… De farliga jävlarna! För det vet vi ju – de är fienden!

Jag tänker tydligen inte som alla andra , och många gånger har jag fått höra att jag är rent osmaklig och/eller vidrigt opassande när jag jämför nazisternas samhälle och slaktjakten på judarna med vad som pågår idag. Jag förstår inte varför det är smaklöst eller opassande.

Spelar det någon roll varför människogrupper jagas eller utesluts? Är det inte själva häxjakten som är betydande?

Under det här året har jag sett familjer totalt havereras på grund av att man tycker olika i årets största fråga. Är inte dina familjemedlemmar mer värda? Känns det verkligen okej att bli ovän med din syster/bror/pappa/mamma/kusin/whatever beroende på om denne vill eller inte vill spruta i sig saker?

Är det så svårt att acceptera att vi alla måste följa det som känns rätt för oss själva?

Jag har haft tur för ingen av de jag älskar har tagit avstånd från mig. De har uttryckt sin oro men inte mer, de låter mig bestämma själv. Precis som jag. Jag har uttryckt min oro över deras beslut men sedan valt att respektera det de vill göra med sina kroppar. För mig är vår relation det viktigaste. Varför skulle jag ha rätt att bestämma över deras liv?

Varför skulle jag ha rätt att bestämma över någon annan människas liv över huvud taget?

Vart tog den radikala rörelsen ”My pussy, my choice” vägen? Eller det kanske bara gällde pussies… I alla fall tyckte Lena Hallengren att det bara gällde pussies… eller var det kanske så att det bara var politiskt korrekt…

2021 visade att sättet vi hanterat denna kris på skapat så otroligt mycket smärta, men ändå fortsätter vi. Plågar ihjäl människor som annars skulle orkat leva, men som nu inte längre gör det. Vi har ihjäl dem och vi bryr oss inte! De är inte svaga, de är inte värda mindre än någon annan – de är värda precis lika mycket, men nej, asch skit samma…

Vi borde skämmas för detta! Och jag gör det – jag skäms för hur vi beter oss!

Jag har förlorat en del social media vänner under 2021, pga att jag är provokativ och delar saker jag tycker är viktiga. Min pappa menade att det var onödigt att dela ”sådana” saker på Facebook, men jag tycker det är viktigt. Förväntas jag enbart dela söta kattvideos? Jaja, det är min sida så jag delar väl vad jag vill, eller?

Jag vet så klart att man inte uppnår någon som helst förändring genom att dela saker på social media, men det jag har vunnit genom att göra det har varit så otroligt mycket större än det jag förlorat. Att till slut våga ta ställning och skrika ut det som skär i mitt hjärta har gett mig mycket stöd, och nya vänner som öppnat nya dörrar för mig.

Vänner som fått mig att orka med vardagen och se framåt… Vänner som visat mig att jag inte är ensam!

Min pappa ansåg vidare att jag tvingade på folk min åsikt, men är det inte så med allt man delar på social media? Man ”tvingar” på andra sina åsikter i och med att man delar det, man visar sin ställning. Men jag har aldrig någonsin – varken med ord, hot eller våld – tvingat någon annan att dela min åsikt. Alla har ett val att tycka vad man vill. Alla bör få göra det valet utan påtryckningar.

Social media handlar ju i allra högsta grad om att skrika ut vad man tycker och tänker om allt. Oavsett vad det handlar om. Så det går inte att undvika. Vill du inte provocera – jamen då ska du nog inte vara på social media heller. För oavsett vad du delar eller skriver så provocerar det alltid någon. Jag väljer att dela sånt jag kan stå för, så utifall jag provocerar är det i alla fall något jag inte skäms för. Som bekant så går det nämligen inte att tillfredsställa alla.

Jag är född att gå min egen väg. Precis som du…

Oavsett vilket kommer det alltid att finnas folk som vill stoppa dig i en låda baserat på vad du säger (och gör) så att de lättare kan ta avstånd från dig. Enkel försvarsmekanism.

Bry dig inte om det – var dig själv – från hjärtat och själen!

Det är svårt för mig att skriva om 2021 utan att dra in allt det här, för detta ämne har varit oerhört på mig hela tiden. Ibland tvingas jag avskärma mig för att behålla något slags lugn, men det hittar alltid in i mig igen.

Under årets gång lyckades jag på något sätt hitta ett lugn jag inte alls hade i början av året, så det är jag tacksam för.

Mitt 2021 har således varit fullt av besvikelser från alla olika håll. Ja, även på kärleksfronten. Det har varit tungt, ännu tyngre än 2020 och jag har tvingats inse och acceptera en del saker jag gärna hade fortsatt förtränga, men men… Insikterna har åtminstone skickat mig i fortsatt rätt riktning för att läka och gå vidare. Så jag är en bit på väg, och jag är så jävla redo för 2022. För nu vänder det, people!

I numerologin var 2021 ett nummer 5 år – förändringens år – och ja, mycket förändrades. Inte mycket som är detsamma idag som det var i januari 2021.

2022 är ett nummer 6 år – relationernas år, familjens år. Det handlar om kärlek, balans, kreativitet och läkning. Välkommen 2022 – du är så efterlängtad!

Lämna det gamla bakom dig, vänd dig inte om – se inte tillbaka! Gå bara vidare in i ett nytt underbart lärorikt 2022!