Under tiden jag var volontär i Zimbabwe fick jag chansen att ta ledigt några dagar för att åka till Victoria Falls. Chipangali hjälpte mig boka resan dit och tillbaka, boendet och även en helikoptertur över området.
Bussen dit var okej. Vägarna i Zimbabwe är inte de bästa och det var inte heller denna buss, men jag har åkt med värre. Vi kom åtminstone fram hela och rena.
Å regnet det öste ned…
Boendet var schysst. Här fanns en swimmingpool – som jag dock inte riktigt fick användning för, då vädret var både kyligt (!) och regnigt. Här fanns också möjligheter att laga sin egen mat – det var trots allt ett hostel. Boxar att låsa in sina värdesaker fanns också, vilket var najs när jag första natten bodde i ett dorm.
Jag försökte så klart byta till ett eget rum, eftersom jag inte längre är så förtjust i dorms. Jag fick sova första natten i dorm och de två andra nätterna fick jag eget rum. Det fick duga!
Det enda jag inte riktigt gillade med boendet var att det låg en bra bit utanför centrum. Jag hade gärna bott närmre centrum, så att man lättare själv hade kunnat ta sig fram och tillbaka. Något jag även hade kunnat betala mer för, om det hela var en kostnadsfråga.
TIA – ett pessimistiskt afrikanskt uttryck… där man skyller allt på inget…
Jag hade visserligen en privatchaufför, men det var sådär att behöva ringa honom och vänta på att han skulle anlända, vilket inte var särskilt kvickt… (TIA – This is Africa – trots allt…)
Dessutom var han ju inte gratis heller!
Eftersom Chipangali hade ett illafungerande wifi (när jag var där) och jag själv hade problem med mitt Zim-sim (simkort från Zimbabwe), så kunde jag inte heller så enkelt boka själv. Jag blev tvungen att ta vad jag fick.
Det var väl egentligen helt okej, men jag hade föredragit att bli tillfrågad om jag ville bo i dorm. Mitt ungdomliga utseende till trots, så var jag ändå nästan dubbelt så gammal som de flesta volontärer på plats. Det finns visserligen gott om folk i min ålder, och ännu äldre, som inte har något emot att bo i dorm, men för min del har den biten av resandet förändrats.
Jag vill inte längre sova ihop med random människor jag inte känner…
Jag hade absolut också visserligen kunnat påpeka allt detta själv, men ibland tar jag vissa saker för givet, som exempelvis att man får eget rum när man reser själv…
Ibland glömmer jag att jag är svensk och en väldigt privat person, att alla inte tänker likadant som jag själv.
Vistelsen i Victoria Falls var avkopplande och jag fick möjlighet att äntligen gå på lite upptäcktsfärd, så jag traskade omkring mycket. Jag åkte samtidigt som en annan volontär från Chipangali – någon som var lite mer ivrig att umgås än enstöringen jag… 😛 så det drog ned lite på vistelsen.
Victoria Falls – Mosi-oa-Tunya (”The Smoke that Thunders” på språket Tonga)är de bredaste vattenfallen i världen, och det har så klart byggt upp ett turistjippo runt fallen. En liten stad med det mesta en turist kan önska sig.
Här köpte jag så klart helt kittet – valuta som blivit ogiltig men som faktiskt bevisar att jag är miljardär. Roligt och tragiskt på samma gång. Roligt för en empatilös turist, men tragiskt för folket i Zimbabwe, vars valuta ständigt åker berg-och-dalbana…
Jag besökte vattenfallen vid tre tillfällen, och så här i efterhand, med tanke på det hutlösa priset på 30 USD, så var det väl lite överdrivet. Första gången var jag där precis före stängning. Det regnade, så några fina kort blev det inte, men det var ändå en upplevelse att se fallen, i detta lite mer dramatiska väder.
Oavsett väder var Victoria Falls ren magi.
Dag två i Victoria Falls åkte vi helikopter. De tryckte in 5 stycken galna turister i helikoptern, men jag lyckades ändå sno åt mig platsen längst fram jämte piloten. Otroligt burdust och osvenskt av mig! Ibland lönar det sig att vara ego..!
Piloten pekade även ut olika djur för mig, så jag kände mig lite ”special”
Andra gången jag besökte vattenfallen var efter vår helikoptertur och den andra volontären följde med. Han lyckades ta en sån där härlig bild på mig…
Jag kan absolut rekommendera ett besök i Victoria Falls till alla som åker till Zimbabwe! Det är faktiskt ett måste, och inte bara för vattenfallstokiga människor som jag, utan för alla. Själva vattenfallen ligger egentligen i Zambia, men det är fullt möjligt att mot en visum-kostnad gå över gränsen och bada i Devil’s Pool. Det vore något att testa!
Om det blir en nästa gång, så får det definitivt bli ett dopp här!
Har du sett Victoria Falls? Vad tyckte du? Lämna gärna en kommentar.
Kommentera gärna