Auschwitz-Birkenau är en plats jag tycker att alla verkligen borde besöka. Någon gång i livet. Jag har länge velat åka hit, men eftersom det är en plats man inte riktigt åker för att ha kul har det aldrig riktigt blivit av. Någon annan resa har alltid lockat mer.
Auschwitz-Birkenau är inte semestermålet man väljer när man vill ha en lättsam resa.
I år hade min syster och jag bestämt att istället för att byta pengar med varandra skulle vi fira våra födelsedagar med att åka någonstans inom Europa tillsammans. Det var länge sedan vi gjorde något bara vi två. Hon föreslog Krakow och jag tänkte: ”Varför inte?”.
Auschwitz-Birkenau var det största koncentrationslägret och var aktivt 1940-1945. Det består egentligen av 3 olika läger: Auschwitz 1-Stammlager, Auschwitz 2-Birkenau och Auschwitz 3-Monowitz. Det vi besökte, eller det som man vanligen besöker är alltså Auschwitz 2. Jag är lite osäker på om man får besöka de andra två, så jag låter det vara osagt.
Det fraktades ca 1,3 miljoner judar till Auschwitz, varav 1,1 miljoner dog i lägret.
Vi begav oss dit på en grupptur. Auschwitz-Birkenau ligger en bit utanför Krakow, så det var antingen en grupp eller hyrbil som gällde. Då vi var intresserade av att få lite historia om platsen, så blev valet ganska enkelt. En grupptur.
Det finns en hel del konspirationsteorier om förintelselägren. Kanske inte undgått någon. Enligt dessa är hela historien om förintelseläger en bluff, en konspiration av judarna, då om jag förstått det hela rätt. Så man ska tycka synd om dem eller vad? Det är absolut inte så att jag litar blint på makterna som styr, men den här biten känns långsökt.
När jag var där fick jag inget som helst intryck av att detta läger skulle vara något som helst annat än vad historieböckerna utmålar det som. Hela energin med platsen var ond.
Att förneka detta är också otroligt förolämpande för de som överlevt. En skymf mot dem som förlorade sina liv under dessa fruktansvärda förhållanden. Ja usch, det är svårt att hitta rätt ord här. Jag har aldrig besökt en plats med så mycket smärta förut.
Efter man besökt Auschwitz-Birkenau så la sig smärtan och ångesten över en som en tjock gardin.
Besöket på Auschwitz-Birkenau dämpade hela besöket i Krakow. Totalt. Det var svårt att skaka av sig obehagskänslan som liksom etsade sig fast i själen. Sorgen och smärtan från alla människor hade borrat sig djupt djupt in i mig. Det var helt enkelt fruktansvärt.
Nedan ser du offrens tillhörigheter. Ja, man har valt att placera en röd sko bland bruna och svarta för effekt. Men faktum kvarstår… så många skor = så många offer… Även resväskor – alla märkta med namn, som de blev ombedda att göra – glasögon, manliga rakprylar…
Tänk då alla tillhörigheter som vi inte fått se!
Här fanns också foton och dokumentation från läkarna på plats. Det var motbjudande att se dessa magra rakade barn, med trasiga, utmärglade kroppar… jag har nog aldrig i mitt liv upplevt något värre, och då är jag enbart en besökare. Sådan fruktansvärd tragedi.
Vi besökte även barrackerna där man fick bo när man väntade på sin tur till gaskammaren. En för kvinnor och barn, samt en för män. Ja, det finns inte några ord för detta. Inte sant? Påhitt? Nej, det har jag verkligen svårt att tänka mig… även om jag önskade att så varit fallet…
Jag vill avsluta med något som jag tycker vi alla borde fundera på ordentligt. Många anser idag att man inte får döma människorna som gjorde si eller så av olika anledningar. Att man inte vet vad man själv skulle ha gjort i en liknande situation, om ens eget liv eller ens familjs liv var i fara. Jag håller delvis med, för vem vet hur man skulle agerat?
Men om vi inte får döma eller ifrågasätta hur ska vi kunna utvecklas och komma vidare? Lära oss ett bättre sätt att gå vidare på?
När är ditt eller dinas liv mer värt än någon annans?
Titta på dessa 2 personer:
- en människa som följer order för att han är rädd för sitt eget liv, alternativt sin familjs. Av rädsla dödar denna människa 1000 människor.
- en människa som följer sin egen övertygelse dödar 1000 människor.
Bör inte dessa 2 personer rimligen ställas lika mycket till svars? Varför är den första människans familj värd mer än andra människors familj?
Detta är en fråga vi måste våga ställa oss! Och vi måste våga svara…
Historien säger att många smugglade in sina barn i resväskorna när de blev placerade på tåget som tog dem till deras slutstation. Många har väl hört historien om mannen/nazimilitären som hittade en bäbis i en resväska. Många har nog hört vad han gjorde. Han lyfte upp bäbisen i benen och dängde den mot tågvagnen.
Enkelt och snabbt sätt att dö, tänkte han kanske, avtrubbad som han var.
Sedan fortsatte han med sitt ”jobb”. Det jag funderar mycket på, och som vi alla verkligen borde fundera på, är att vad händer om vi alla säger nej? För det kan väl rimligen inte vara så att människor generellt tycker det är okej att slå ihjäl en bäbis på detta sätt för att man fått en order att göra just det? Det kan väl inte vara så att en frisk människa inte ens reflekterar över om detta var fel eller inte.
På frågan om han inte reflekterade över det svarade han år senare: ”Vid närmare eftertanke hade det nog varit bättre att skjuta den.”
När vi inte längre reflekterar över att ha ihjäl barn så är vi enligt min åsikt inte längre människor… och jag hoppas innerligt att jag aldrig kommer till det stadiet!
Har du varit varit i Krakow? Besökt Auschwitz 2-Birkenau? Vad var dina intryck? Lämna gärna en kommentar!
Kommentera gärna