Tillbaka i iskalla Beijing, Kina

Jag såg inte riktigt fram emot att återvända till Beijing för att åka hem. Dels ville jag egentligen inte åka hem, men mest berodde det egentligen på att jag visste hur kallt det skulle bli och jag hade inte tillräckligt med varma kläder!

När jag anlänt i höstas tillbringade jag nästan 2 veckor i Beijing, vilket var härligt och det var sommarvärme. Jag mindes allt för väl hur kylan känts i Beijing i december 1994, den dagen vi anlänt med Transsibiriska järnvägen.

Det var svinkallt!

Minusgraderna kändes på något sätt ännu värre än hemma i Sverige, eller var det så enkelt att jag inte hade någon ordentlig ytterjacka utan bara sprang omkring i lager på lager kläder?

Var jag kanske bara fel klädd?

beijing vinter tre tjejer i mössor
Vi löste problemet med kylan genom att köpa rånarluvor som skyddade både kinder och huvud mot den isande vinden.

Nu hade jag inte heller någon särskilt tjock jacka med mig, men jag tänkte jag kunde ju köpa en ny om det skulle vara så. Jag hade dessutom massa bra och varma lager på lager tröjor som jag köpte i Guilin för träningen. De kunde jag ju ha på mig. Dock hade jag tvingats lämna en hel del kläder kvar i Yangshuo, eftersom även om jag köpte en ny resväska och hade världens största resväska med mig, så fick inte allt plats.

Shoppoholic? Javisst!

Hur som haver, så anlände jag så småningom till Beijing igen. Och. Det. Var. Kallt. Så. Jävla. Kallt.

Såg massor av kvinnor som sprang omkring i långa täckjackor och jag ville så gärna ha en. Letade överallt. Hittade ingen. Kina har, som sagt, förändrats. Idag shoppar otroligt många på nätet.

Jag frågade t.ex. om ett par byxor som min tränare hade – de hade han köpt online. När jag frågade om det inte fanns någon marknad eller liknande man kunde gå till och köpa sådana (helt vanliga fiskarbyxor typ – fattiglappsbyxor!), så fick jag svaret att det inte fanns någon marknad i Yangshuo och de kunde beställa åt mig om jag ville…

Så tråkigt. Jag som älskar marknader.

Nu fanns det ju gott om marknader i Beijing, men ändå lyckades jag inte hitta någon jacka/kappa. Jag fick roa mig med annat helt enkelt. Och det gjorde jag. Tiden räckte knappt till.

billigare än i ullared beijing
Billigare än Ullared var ju ett roande namn… Även hittat en Ullared i Side, Turkiet. Jätteskoj!

Åter igen upplevde jag problemet med att ingen taxi ville köra mig någonstans. En dag försökte jag mig på att haffa en taxi utanför hotellet. Jag bodde (så klart) på ett 5-stjärnigt hotell, så de hade dörrvakter och annat man kan förvänta sig.

När den snälla dörrvakten såg mig misslyckas med att få en taxi, som faktiskt väntade på kunder utanför hotellet, så bestämde han sig för att spela hjälterollen för dagen. Han skällde ut taxichauffören efter notor (åtminstone lät det så i mina öron), och  tvingade denna stackars man att köra mig dit jag ville.

Jag föreställde mig hot om att taxichauffören inte i fortsättningen skulle få plocka upp kunder utanför hotellet om han inte nu körde mig och fick genast dåligt samvete när dörrvakten stängde dörren efter jag hoppat in i bilen.

Det här med att lätt få dåligt samvete för precis allting är ett konstant dilemma som jag inte riktigt vet var det kommer ifrån…

Taxichauffören körde mig i alla fall dit jag skulle och i min enfald trodde jag det skulle bli enklare att ta mig tillbaka till hotellet. Ibland chockeras jag över min egen naivitet…

temple of heaven beijing kina

himmelens tempel dramatisk himmel beijing kina

Jag hade anlänt till Temple of Heaven – på svenska Himmelsaltaret alternativt Himmelens tempel), och strosade runt där i iskylan ett tag. Tittade nyfiket på de äldre människorna (de flesta var faktiskt det) som utövade Tai Chi i parkområdet runt templet. Det såg så fridfullt ut, och allt var så tyst. Egentligen hade jag själv velat vara med, men det var alldeles för kallt, så det var inte att tänka på denna gången.

temple of heaven tai chi träning temple of heaven tai chi träning beijing

Ytterligare en grej att lägga till nästa Kinaresa.

Jag hade lite svårt att riktigt ta till vara på besöket vid templet, för det var så fruktansvärt kallt. Istället önskade jag bara att jag var tillbaka på hotellet igen under mitt tjocka täcke.

himmelsaltaret park himmelens tempel beijing vinter

När jag väl skulle ta mig tillbaka till mitt tjocka täcke blev jag nobbad av taxichaufför efter taxichaufför. Vissa ville inte ens veva ned rutan när jag knackade på utan vände helt sonika bort huvudet och låtsades som om jag var osynlig.

I ren aggressiv protest började jag gå tillbaka mot hotellet och tänkte att jag åtminstone skulle hålla värmen genom att promenera. Och att vara arg. Att gå hela vägen skulle inte riktigt bli tal om, eftersom det var ungefär 45 minuter med bil, men ja, jag kunde ju gå en bit. Kanske till nästa tunnelbanestation.

Ibland är dock tunnelbanestationerna i Beijing lite väl glest utplacerade också. Åtminstone vissa linjer, och vissa områden. Jag gick och gick och verkade aldrig komma fram till någonting. Försökte mig på att haffa taxichaufförer utmed vägen, till ingen som helst nytta!

Jag blev bara mer och mer irriterad!

Efter ett par timmars promenad kom jag så äntligen fram till en tunnelbanestation, så jag kunde åka resten av vägen. I värme. Vilken lycka!

beijing gatumusikant centrum
Blind gatumusikant som spelade så vackert.
beijing solnedgång i centrum
Solnedgång över Beijing.

Jag hade haft för avsikt att besöka en annan del av muren när jag var i Beijing igen, men det blev inget med det.

Måste nog tyvärr erkänna att jag mest shoppade och åt god mat… 😛

hög med kläder och skor shopping
Min hög med nyinköpta kläder och skor som alla letar efter en plats i mina resväskor!
beijing nattmarknad shoppinggata gågata
Ingången till mat-nattmarknaden, en tvärgata till shoppinggatan Wanfujing.
kinesiska stövlar skor beijing skyltfönster
De här stövlarna fick åka med mig hem. Så fina!
HM beijing kvinna kommer ut ur dörren
Även om HM numer finns överallt i hela världen blir jag ändå alltid lite förvånad att se dem på gator bland feta designernamn som Prada.

Dagen innan jag åkte hem besökte jag ett kattcafé. Hade hittat några stycken sådana på nätet, och var nyfiken på konceptet. Det var inte riktigt lika mysigt som jag hade tänkt mig. Jag fick nämligen lite dåligt samvete här också. Funderade lite på hur jag själv skulle känna det om jag tvingades umgås med massa random människor hela dagarna och alla skulle klänga på mig och klappa mig.

katt tittar in i kameran på kattcafé beijing

Katter är inte  generellt som hundar, utan mer reserverade.

Att dessutom tvingas leva med så många olika individer måste ju vara stressande för dem också. Katter är ensamdjur, precis som jag.

Jag gick därifrån utan att ens ha tagit upp någon av katterna. Jag klappade en av dem lite försiktigt, men sedan iakttog jag dem bara lite på avstånd.

katter ligger i korg tillsammans i beijing kina

katt kikar med ett öga sover kattcafé beijing

katt slickar sig på nosen på kattcafé beijing

katt sover på en stol på kattcafé i beijing kina

Ja, så då lämnade jag Beijing åter igen med saker kvar på min todo-list. Jag bara måste åka tillbaka då ju. Det går inte att undvika… 😛

Jag gillar Beijing, även om jag tycker den här ”renoveringen” av centrum de gjorde inför OS är lite tacky. Visserligen gillar jag att de byggt upp husen i gammal stil, men ändå inte. Varför riva allt gammalt, som var äkta, för att bygga likadant? Det blir lite som en temapark på något vis… det känns inte riktigt genuint.

beijing gator folk

Men ja, jag är lite kluven i frågan ändå… Vad tycker du?

 

Har du varit i Beijing? Vad tyckte du? Dela gärna med dig i en kommentar!

Kommentera gärna

No Comments Yet.

Previous
Månadens foto: Ming- & Qingdynastiernas kejserliga gravar, Kina
Tillbaka i iskalla Beijing, Kina

error: Content is protected !!