Akropolis Aten

I februari fick jag ett plötsligt infall – jag skulle åka och se underverket Akropolis i Aten. Jag bokade 2 veckor i staden, och tänkte att det var gott om tid för alla ruiner jag ville se, äta gott, och bara mysa. Utan att ljuga kan jag gott och väl erkänna att jag längtade efter att resa igen. Det hade trots allt gått ett helt år sedan jag kom hem från Mexiko.

Nu var jag sugen igen, och tänkte att jag kanske skulle göra lite fler resor i Europa.

Akropolis har alltid varit en dröm för mig. Precis som Rom är. Jag älskar ju ruiner – det kan ju inte ha undgått någon här, och alla ruiner har en lika speciell plats i mitt hjärta. Vissa mer än andra så klart. Den största platsen av alla har Göbekli tepe – de äldsta av dem alla. 12 000 år gamla ruiner… magiskt!

Vad gäller pampiga ruiner…  ja då är det nog Parthenon som är vinnaren! Kanske Machu Picchu… men ja, måste man välja? 😛

Detta inlägg är dock tillägnat Akropolis, och till viss mån Parthenon. Underverket. Men vi börjar med Akropolis…

Vad är Akropolis i Aten?

När man säger Akropolis – kort och koncist – syftar man på Akropolis i Aten, men det finns andra akropolis i både Grekland och Turkiet. Som de flesta vet så tillhörde ju Turkiet Grekland en gång i tiden, när det grekiska imperiet var en stormakt.

Själva ordet akropolis (akropol på svenska) kommer från grekiskans ”akro” (=över/högsta punkt) och ”polis” (=stad), och syftar på en stad som ligger högt upp.

Var man än befann sig i staden – i princip – kunde man se det högt belägna Akropolis. Som om det vakade över en.

Under antiken var det vanligt med akropoler. Man placerade här tempel och andra rikedomar, och rikedomarna förvarades här mest för att det var enkelt att försvara när det låg så högt.

Det finns bevis som tyder på att Akropolis i Aten varit bebott redan under 3000-talet f.Kr., och då menar man själva klippan. Det var dock Perikles, som under 400-talet f.Kr. bidrog till att uppföra skönheterna Parthenon, Propyléerna, Erechtheion, och Athena Niketemplet.

Det var alltså Perikles som uppfört det som jag nu kunde beundra… 2500 år senare… Helt otroligt!

Herodes Atticus Odeion

Det finns även en odeion, som är en typ av antik teater, på Akropolis, eller ja nedanför klippan, men det tillhör området. Som namnet antyder så var det Herodes Atticus (ni vet han som även låg bakom Panathinaikostadion!) som byggde den.

Parthenon

Restaureringsprojektet av Parthenon påbörjades 1975. Parthenon exploderade 1687, vilket var en ren olyckshändelse (under krig), pga att man förvarade krut därinne. Efter explosionen byggde man ihop pusslet lite fel.

1975 påbörjades alltså arbetet med att göra om och göra rätt.

Parthenon byggdes på ca 9 år, från 447 f.Kr. till 438 f.Kr. Idag, snart 50 år efter påbörjad restaurering är dock templet långt ifrån färdigt. Att sätta ihop templet igen är uppenbarligen mycket mer problematiskt än det var att bygga  henne från allra första början.

Trots att jag uppskattar det arbete de lägger ned på templet och hela Akropolis, så var det ändå något slags antiklimax för mig, som hängiven beundrare, att få beskåda underverket med massor av byggställningar runt omkring. Det tar bort lite av skönheten. Precis som med Hagia Sophia… Jag har sådan otur!

Men, jag är otroligt tacksam att man påbörjat och jag hoppas att jag en dag får se det slutfört. Fast det blir kanske i ett annat liv med ett par andra ögon.

Parthenon byggdes som ersättning för ett annat tempel, och är så klart dedikerat till Athena Parthenos. Athena är staden Atens skyddsgudinna. Mycket i staden hedrar henne, så även dess namn.

Eftersom det är en otroligt magisk plats är det lätt att förstå varför templet är ett UNESCO världsarv sedan 1987. Bara att vistas däruppe när det är hyfsat folktomt, bortsett från hamrande hantverkare, är magiskt. Rätt och slätt magiskt.

Jag var där uppe 5 gånger, och varför var jag det undrar ni? För att jag kunde!

Första morgonen jag var där var jag där innan öppningstiden. Hade missuppfattat tiden det skulle ta att gå upp, så kom fram en halvtimme innan insläppet öppnade. Jag hängde då lite på Areopagus Hill, och tog lite foton.

Alla vägar leder till Akropolis…

När jag sedan blev insläppt så var jag först in! Det är en bedrift!

Övriga morgonar var det jag och militärerna… det var också ganska mäktigt att höra dem marschera med rejäla kliv uppför Akropolis. Höra deras steg eka i Propyléerna. De måste vara i bra form de unga pojkarna! 😛

Parthenon – från tempel till museum…

Parthenon var först ett tempel där man förvarade stadens rikedomar. Under det byzantinska riket blev det en kyrka, och under det osmanska riket blev det en moské. Ottomanerna förvarade krut där inne, och det var då sprängningsolyckan skedde.

Jag vill faktiskt ge ottomanerna cred för att de sällan avsiktligt förstörde stora konstverk, som Parthenon och Hagia Sophia under sina erövringar.

De förvandlade dem förvisso till något som de kunde använda, men respekt för kultur och historia hade de minsann!

Idag är Parthenon och hela Akropolis ett utomhusmuseum, och jag hoppas verkligen det förblir tillgängligt för mänskligheten så länge det står kvar.

Akropolis katter…

Även här lyckades jag träffa lite pälsbeklädda vänner… wherever I go… 🙂

Jag älskar Akropolis, och jag tillbringade mycket tid där uppe med att bara sitta där. Funderandes!

Det finns så mycket historia bakom Parthenon, precis som pyramiderna i Giza. Flera tusen år har de stått där och blickat ut över mänskligheten – vilka hemligheter bär de på? Vad har de upplevt? Vad har de sett? De stod här långt innan jag föddes, och kommer stå kvar långt efter jag gått vidare till nästa liv.

 

Har du besökt Akropolis i Aten? Vilket tempel är din favorit? Är du full-on Parthenon som jag eller föredrar du kanske Erechtheion? Dela gärna med dig i en kommentar!