Mayaruiner i Tulum

Mayaruiner i Tulum… Föga överraskande upptäckte jag att något jag verkligen uppskattade i Tulum var mayaruinerna. När jag besöker sådana här magiska platser vill jag ha lugn och ro – tid för ponderings. Så det tog många försök innan jag verkligen kände att jag kunde gå in. Kön in till området var ofta alldeles för lång för att jag skulle nedlåta mig till att ställa mig i den. Om kön var lång var det förmodligen outhärdligt där inne!

Mayaruiner i Tulum

Ruinerna i Tulum är mayaruiner, och man tror att staden på den tiden kan ha hetat Zama, vilket betyder ”soluppgångens stad”. På maya-språk betyder Tulúm: staket, eller mur. Ruinerna visar upp ett typiskt exempel på hur Maya-arkitektur såg ut på Yucatáns östkust.

När européerna och konquistadorerna anlände till den Nya världen var Tulum en viktig handelshamn, särskilt när det gällde handel med obsidian.

Byggnaden ovan (och nedan) heter ”Templo Díos del Viento” (”Vindgudarnas tempel”), och är förmodligen den allra kändaste byggnaden från mayaruinerna i Tulum. Den syns på praktiskt taget alla bilder av Tulum.

Dagen jag äntligen lyckades komma in hade jag stigit upp tidigt i ottan. Vad gör man inte som introvert för att undvika folksamlingar? Jag cyklade dit, det är inte särskilt långt från centrum. När jag väl kom fram kände jag mig nöjd över mitt beslut att ha gått upp så tidigt. Det var inte en kotte där!

Vägen mellan bilparkeringen och ingången till mayaruinerna är kantad med turistrestauranger, affärer m.m. – ett jippo som jag nog i all ärlighet tycker slår det vid Chichen Itzá. Av någon anledning tog jag ingen bild på spektaklet, men om jag ska vara helt ärlig så var det väl inte så farligt. Det var ju ändå utanför själva ruinområdet, och väl därinne, så fanns inte en enda försäljare.

Ensam med mayaruiner i Tulum

Att nästan helt ensam ströva omkring på området var en magisk känsla. Området är också ganska stort, och det fanns gott om utrymme att fota utan att få med en endaste liten människa. Perfekt! 😛

Tyvärr lyckades jag här tappa mitt lock till mitt favoritobjektiv! Det tog ett skutt utför klipporna rakt ned i havet. En händelse som störde mig oerhört efteråt – jag avskyr onödiga händelser. Detta var så onödigt och dessutom skräpade jag ned samtidigt. Visserligen en olycka, men jag grämde mig ändå över detta. SÅ onödigt!

Och nu förstår ni kanske vilken ältande person jag kan vara…

Ännu värre kändes det när jag tvingades fästa en disktrasa framför mitt objektiv för att på något sätt kunna skydda det. Hade ingen som helst aning när jag kunde få tag i en Canon-återförsäljare, eller ens en fotoaffär…

Men okej, back to the boat… mayaruinerna i Tulum… det var en upplevelse. Det kändes magiskt för att jag var nästan helt ensam, och det är något extra magiskt med Tulum. Läget precis på stranden, med havet skvalpandes precis inom hörhåll, och eftersom jag älskar havet, och jag älskar ruiner, så hur skulle jag kunna undgå att älska ruinerna i Tulum?

Har du besökt ruinerna i Tulum? Vad tyckte du? Lämna gärna en kommentar!