Skulle Isla Holbox vara ett nytt Tulum? En ny besvikelse?
Isla Holbox? Vad var det för ett ställe? En kompis rekommenderade mig att åka dit, och jag nappade. Jag var sugen på att se lite vacker strand och bara slappa någonstans. Slappa igen? Jag skulle ju snart hem och jag hade inte riktigt hittat den där toppstranden ännu, även om San Pancho varit helt okej.
Just den där wow-känslan när det gällde stränder hade inte riktigt infunnit sig…
Tulum hade ju varit en bedrövlig besvikelse, och visst fanns det otroligt mysiga platser jag besökt i Mexiko under resan, men stränder…? Cancún – som också är en turistfälla – hade allt för höga vågor, Playa del Carmen – turistfälla – och även här höga vågor (ligger ju strax söder om Cancún), Sayulita – var helt okej, men så mycket folk, San Pancho (San Fransisco) – var underbart, men vågorna…
Jag hade inte heller bott på stranden på något av ställena, så jag längtade verkligen.
Var fanns den lilla bungen på stranden?
Så jag tog mig till Isla Holbox och jag säger bara WOW!
Teotihuacán till Cancún med flyg, övernattning på ett skabbigt hotell vid busstationen downtown. Morgonen efter hoppade jag på bussen till Isla Holbox.
Jag måste här verkligen inflika och klaga på hotellägare som lägger upp de finaste bilderna de har på sajter som Booking.com. Bilder som inte alls motsvarar verkligheten. Förstår man inte att man får fler klagomål när man utmålar stället som otroligt fräscht och man sedan kommer fram och ser skräp?
Är det inte bättre att försöka ge någon slags verklig, sann bild av rummet istället?
Som gäst föredrar jag att veta vad jag köper och vad jag betalar för. Jag har inget emot att bo i ett skabbigt rum om det är vad jag betalar för, men jag vill inte betala samma pris som övriga i området om mitt rum visar sig vara skabbigare! Tyvärr verkar det som om hotellägare inte alls begriper sig på detta. Vilket är konstigt med tanke på att alla numera är så rädda för negativa recensioner på nätet!
Back to the task at hand – Redan när jag kom fram blev jag lite smått förälskad. Tog en taxi – en golfbil – till mitt hotell. På Isla Holbox finns inga så många vanliga bilar, utan bara golfbilar – underbart. Jag hoppas verkligen att den här idylliska ön får fortsätta vara just en idyll!
Alla vägar var grusvägar – var detta mitt nya Haad Rin?
Hotellet – Mystique Blue – var tipptopp det också och låg precis på stranden, som förväntat. Dock låg det en bit bort från centrum, men det kändes ändå okej. Avstånden är inte särskilt stora… Det var dock lite läskigt när man skulle gå hem efter solnedgång, för det fanns ingen gatubelysning på vägen.
Visserligen kunde man promenera utmed stranden där det fanns bebyggelse i stort sett utmed hela vägen fram till mitt hotell. Där var det också upplyst, eftersom många satt på restauranger och barer utmed stranden. Det enda problemet var att vattnet var ganska högt på kvällarna den tidpunkten jag var där… och vissa delar av vägen kunde det alltså bli lite knepigt att ta sig fram.
Isla Holbox, vars namn Holbox betyder ”svart hål” på yukatek (mayaspråk), är en ö på Yucatánhalvön i Mexiko. Här är ganska sparsamt exploaterat, om man kan uttrycka sig så, och enligt vad jag hörde, så har man stoppat ytterligare bebyggelse, vilket kändes positivt. Det som var nu det var det, det ska inte bli något mer. Får vi se om de håller detta då.
Många av turisterna på plats uppskattar ju just detta – att det inte är så exploaterat, som exempelvis Tulum.
Här finns ingen bankomat, utan sånt där världsligt får man fixa på fastlandet. Som tur är kunde jag sätta upp mat på mitt hotells restaurang på rummet, när pengarna, trots sparsamhet, ändå började tryta i slutet på vistelsen. Jag kände till att de inte hade någon bankomat, men hade nog varit lite för optimistisk i hur mycket jag skulle spendera…
På något sätt verkar ju pengarna aldrig räcka till…
Se upp för ”servicio” på notan!
På Holbox stötte jag på ett irriterande litet problem. Första gången jag stötte på det var på en restaurang i Sayulita, och nu här. Aldrig varit med om det på resterande Yucatán, där det finns ännu fler turister, vilket skulle kunna tänkas vara en ypperlig plats för detta problem att uppstå.
I Sayulita gick jag därifrån utan att betala någon dricks/servicio, för jag blev förbannad. Nu kommer nog någon tycka att det var larvigt av mig, och att det där är väl inget konstigt, men jodå, det är det.
Man bestämmer själv hur mycket servicio man vill lämna, även om det finns en kutym på minst 10 %.
I Mexiko är det nämligen olagligt att lägga på en serviceavgift på notan!
”Vad spelar det för roll? Jag ger alltid dricks.” säger nog någon annan nu, och ja, jag ger också alltid dricks.
MEN jag ger fan ingen dricks när de försöker lura mig! Där drar jag gränsen!
Nu inträffade detta igen då på ett så trevligt ställe som Restaurang Colibri, en sån fin och färgglad restaurang, som jag verkligen föll för. Menyn var trevlig, inredningen var trevlig, personalen var – trevlig trots allt – och den färska juicen otroligt god. Jag gillade verkligen detta ställe!
Jag satt där och mös i högan sky!
Och så serverar de mig den här skiten! En nota med servicio på – 24 pesos! Ungefär 10 %. När jag på spanska frågade vad det var ryckte servitören på axlarna och svarade ”servicio”. När jag svarade att han inte fick sätta det på notan svarade han att ”så gör vi alltid i Mexiko”. ”Nehej, du, så gör ni inte alls alltid i Mexiko. Jag har varit i Mexiko nu i flera månader och det här händer bara inte! Det är olagligt!” Hans svar gjorde mig ännu mer förbannad:
”Åh, förlåt, jag visste inte att du varit så länge i Mexiko.”
Vad i hela helvete hade det med saken att göra? Om jag hade kommit direkt hemifrån – hade det då varit okej att lura mig? Om jag läst av denna notan och sedan trott att jag utöver dessa slantar som de skrivit dit ska lägga minst 10 % i dricks, så får de ju minst 20 % i dricks! Är det okej? Bara för att jag är en turist som kommer direkt hemifrån?
Nu hade jag varit i landet längre och då ber man mig om ursäkt… alltså…?
De försökte även lura mig på ett litet hak – eller jag trodde det var ett litet hak, det såg lite ut som en billig gaturestaurang á la Mexico – halvtrasiga plaststolar på gatan som fungerade som uteservering. Men när man tittade på priserna såg man att de var mer upptrissade á la turistico.
När jag betalade notan fick jag fel växel tillbaka. Vid påpekandet lyssnade han inte ens på mig för att höra vad som var fel utan bad genast om ursäkt och sprang och hämtade rätt växel. Utan att jag fått säga hur mycket som saknades. Vilket fick mig att tro att han visste precis att han gett mig fel, han ville bara se om han kunde komma undan med det. Alltså – ett vedertaget knep för att tjäna lite mer!
Nej, dit återvände jag inte heller!
Vissa dagar stormade det och regnade som attan. Jag älskar regn, men det är inte så roligt att fotografera i. Det är dock härligt att ligga inne eller sitta på balkongen och höra regnet smattra mot taket/fönstret. Underbart. Regn ger mig en känsla av frid, som jag inte alls får av solsken. Storm däremot – det är roligt fotografiväder! Trots att det var mycket moln och havet bar stora vågar var ändå himlen märkligt blå…
Underbart att uppleva olika väder i andra delar av världen…
Djursituationen då? Hur var den på Isla Holbox?
Jodå, här fanns små varelser att förälska sig i här också. Finns det någon plats där de inte springer runt och förgyller vardagen undrar jag?
En dag var jag ute och promenerade och träffade på en liten söt katt. När jag satte mig på huk för att hälsa på honom hoppade han upp på mina axlar som om det var världens bästa plats. Där tänkte han stanna i resten av sitt liv! Man kan ju bli kär för mindre…
På Isla Holbox fanns också fåglar i långa banor på stranden… Några var pelikaner, andra var duvor – så långt är jag med. Men så fanns de där märkliga (som den på första bilden t ex). Någon som kan tipsa om vad det är vinner äran att få lära mig något nytt!
Där fanns också de där långa smala vita fåglarna som man ofta ser på andra däggdjur. Vet inte vad de heter heller… Nåväl, det var trevligt med andra djur än leguaner…
Isla Holbox var ett perfekt avslut (eller ja, de allra sista dagarna tillbringade jag på Hard Rock Hotel i Cancún) för mig på en resa i ett underbart land, där jag trots det inte uppskattade någonting alls. På grund av min sinnesstämning hade jag lika gärna kunnat stänga in mig hemma i en garderob. Ungefär så illa var det. Samtidigt tror jag nog att vistelsen i Mexiko faktiskt hjälpte till att hålla mig flytande; om jag faktiskt stannat hemma hade jag nog hamnat ännu längre ned i det svarta hålet. Allt för ett arbete där man inte var önskvärd…
Ibland kanske man bör fundera på var man lägger sitt fokus här i livet!
Har du varit på Isla Holbox? Vad tyckte du? Lämna gärna en kommentar!
Kommentera gärna