Cancún intresserade mig inte nämnvärt. Om jag ska vara helt ärlig blev jag väldigt besviken redan samma kväll jag anlänt och taxin körde mig till hotellet. Det jag såg igenom fönstret var rena rama turistgalenskaperna. Så nej, jag var alltså inte imponerad.
Om jag ska vara ännu ärligare så vet jag inte ens varför jag för det första trodde att Cancún skulle vara något för mig!
Jag hade varit ute efter något fint hotell att varva ned på, chilla lite, ligga vid poolen. Det kan jag ju inte förneka att jag fick, så Cancún fyllde väl sin funktion kan man säga…
Mayaruinerna El Rey ligger helt smack mitt i turistområdet Zona Hotelera, och det tog inte många dagar för mig att hitta dit. Jag tog bussen. Den där bussen, som spelar så fasansfullt hög musik, och far runt som en kanonkula!
Något positivt med Cancúns Zona Hotelera är väl att det går bussar 24/7 för endast 12 pesos.
Som hittat (till skillnad från resten av det Mexiko jag sett!). När jag hoppat av bussen passerade jag ett buskage och råkade få syn på en ganska stor iguana. Där låg han på marken och njöt av ensamheten och lugnet (!). Alldeles bredvid Zona Hoteleras otroligt trafikerade väg.
Redan första dagen jag varit ute på promenad i Cancún hade jag faktiskt stött på en iguana mitt på trottoaren. Av någon konstig anledning hade jag inte tagit något foto! Hur tänkte jag nu där? Jag hade ju faktiskt haft kameran med mig till och med… Men nu tänkte jag inte göra om det misstaget, i alla fall.
Det är ju inte varje dag man får se en iguana, tänkte jag! 🙂
Nej, inte i Sverige kanske… Jag gick hur som helst vidare till mayaruinerna El Rey, som var mitt mål. När jag betalt mitt inträde presenterade sig en riktigt gammal man för mig. Det visade sig att han var en guide, och han berättade en del intressanta saker om Mayafolket och ruinerna som fanns där.
På hans förfrågan om jag ville ha en guide avböjde jag. Oftast anlitar jag aldrig några guider, och det är inte för att jag inte tycker det vore intressant, eller att jag är för snål… Jag tycker bara om att upptäcka platser själv och kan inte riktigt slappna av när jag har någon i hasorna. Det är väl den där introvert-grejen igen antar jag…
Det var dock något med den här mannen som gjorde att jag fick så fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte anlitat honom! En sån gammal man och ändå stod han där dag ut och dag in (i den hysteriska värmen!). Varje dag erbjöd han sin kunskap till otacksamma turister för en struntsumma, och de flesta var/är säkerligen för snåla för att betala för honom.
Det gjorde ont i hjärtat, men jag tackade tyvärr nej.
Snart fick jag syn på massvis med kompisar – iguanor till höger och vänster… var skulle jag börja??? Vem skulle jag prata med först?
Ser ni den? Ser ni den?
De blev inte lika griniga på mig när jag kom närmre som killen ute på gatan blivit, så jag kunde komma tämligen nära, vilket var riktigt mysigt.
Det fanns också några fåglar där, och den ena fågelarten har jag sett flera gånger i Cancún. Den ser tämligen udda ut med sin väldigt långa, smala, lätt krökta näbb, men jag har ingen aning om vad det är för fågel. Om någon vet får ni gärna kommentera.
Några djur som inte var så trevliga där var dock någon slags mini-mini-fluga. Jag har aldrig sett någon så liten fluga i hela mitt liv, och de var helt fruktansvärda – bet mig hur mycket som helst! Betten gjorde väldigt ont, nästan som ett getingstick, och resulterade i bölder som jag hade i över 3 veckor! Jag tror att elakingen kallas ”biting midges” på engelska och enligt Wikipedias underbara värld Svidknott på svenska…
SVIDKNOTT??? ALDRIG HÖRT TALES OM!!!
Jag upplevde nästan samma sak när jag besökte Chichen Itzá, men då kom jag förberedd minsann, och hade smörjt in mig med myggmedel.
Den gången fick de inget napp, tji fick svidknotten!
Om ni tänker besöka ruiner i Mexico så rekommenderar jag starkt att ni tar på er något slags insektsmedel – även på dagtid, och lämnar kvar den lilla svarta i garderoben, för dessa äckelapor gillar uppenbarligen svart! OCH hud! Hiskeliga varelser! Det verkar också som att just ruiner verkar vara ett populärt hangout för dessa små kräk! Så be aware!
Ruinerna då?
Mayaruinerna El Rey är från Mayariket (uppenbarligen!) och drygt 2000 år gamla. Man känner inte till det ursprungliga namnet, och platsen fick namnet ”El Rey” pga en staty föreställande en monark. Rey är ju det spanska ordet för kung. El Rey är den viktigaste arkeologiska platsen i Cancún, och tro det eller ej, men Cancún har faktiskt fler ruiner…
Ruinerna vid El Rey är inte på något sätt lika mäktiga som Chichen Itzá, men platsen är fridfull och här finns historia – väl värt ett besök om man är i Cancún. Och om ni är något mer extroverta än jag, kanske ni kan ta en guidad tur med den gamle mannen 🙂
Har du besökt El Rey? Vad tyckte du? Träffade du svidknotten? Dela gärna med dig i en kommentar!
Kommentera gärna